God fortsättning!

God Jul och god fortsättning till er alla!
Hoppas att julen varit lugn och trevlig så här långt. Det var ett tag sedan sista inlägget här, men vi har haft fullt upp med allt möjligt - arbete, skola och hundträning för att inte tala om köksrenoveringen som vi står mitt uppe i. Varför göra en sak i taget? Nej, nej, det är för enkelt ;-)
Idag har vi i alla fall tränat lydnad på brukshundklubben i Waxholm. Till vår stora glädje dök även Sandra och Aila upp för att träna. Ozzy tycker att Aila är en mycket trevlig dam, men lite väl bestämt ibland. "Nästan som mamma och mormor!" såg Ozzy ut att tänka. De busade dock på bra! Se bilden.
Träningen gick också över förväntan faktiskt. Fokus ligger nu på fotgåendet som vi behövt tänka om lite med. Men det får ta sin tid. Det viktigaste är ju det varaktiga resultatet och inte hur fort man kan nå något halvdant. Hur som helst så tycker Ozzy om att träna och det känns mycket roligt. Han blir så där tokglad som bara han kan bli, när vi ska lydnadsträna. Därför har vi nu börjat med mycket externbelöning så att förväntan ligger lite mera i riktningen bakåt är framåt. Speciellt i fotgåendet verkar det göra stor nytta!

Observera våran lista i vänsterspalten på mål för nästa år. Vi tycker man ska ha uppsatta mål att träna efter och visst kommer vi att få kämpa för att uppnå denna lista. Men förhoppningvis kommer vi kunna bocka av det mesta i den i alla fall!

Husse har tagit actionbilderna nedan!

Bildtexter uppifrån:
1. Bus med Aila
2. Fotgående med "Glad-Ozzy"
3. Fotgående med "en mer koncentrerad Ozzy"
4. "Vad ska vi göra nu?"
5. Platsliggning
6. Ställande

Träning i ur och skur

Vi har verkligen varit duktiga och tränat oavsett väder och vind. Ekhagengänget har träffats på olika brukshundsklubbar för gemensam träning ett par gånger nu. Kul! Sist vi träffades var en mörk, blåsig kväll och en halvmeter snö (nästan :-)). Men vad gjorde det?! Hundarna hade inga som helst problem med det. Ozzy har inga förutfattade meningar vad det gäller platsliggning i snö. Det verkar inte bekomma honom alls och det känns ju lovande.
I lördags var vi på glögg hos Katarina och Sandra på Ekhagens Hundskola. Många kursdeltagare kom. Mycket trevligt! Först fick man gå en tipspromenad med hunden och sedan gå in och värma sig med gott fika i kurslokalen. Alla tipsfrågorna var förstås hundrelaterade. Vi kämpade oss runt i den iskalla vinden, jag, Viktoria och Ozzy. Det var verkligen kallt på slutet, men Viktoria var duktig och höll ordning på penna och svarspapper. Och det visade sig att vårt kämpande lönade sig! Vi fick alla rätt och vann första pris - ett presentkort på valfri hundkurs!!
Tjoho! Det bästa pris en hundtok kan få! Tack snälla Katarina och Sandra för det fina priset och för en trevlig eftermiddag!

Planeringsdax

Ikväll har vi, en liten men envis grupp hundmänniskor, träffats för att planera in gemensamma
lydnadsträningar under den stundande vintern. Det är ju så mycket roligare och effektivare att träna tillsammans! Och vintern kan ju annars vara en undanflyktens tid vad det gäller hundträning. - Är det inte lite för kallt? Eller, - Oj vad det har snöat! Vi får nog vänta lite...
Nej, sådana tankegångar kommer inte att vara tillåtna den här vintern, för till våren ska det ut och TÄVLAS! Vi tänkte hjälpa varandra med kommenderingar, störningsträning, tips och glada tillrop så mycket vi kan fram till våren, för att sedan pröva vingarna på en riktig tävling. Ska bli hur kul som helst!!!

MH, HD och AD

Många förkortningar blir det... På en vecka har vi klarat av både MH och HD-röntgen.
MH-testet gick strålande bra. Vi är mycket nöjda med hur Ozzy hanterade det hela. Han kändes lugn och balanserad hela tiden. Det han blev mest upprörd över var förstås spökena. Men vem hade inte blivit det? Jag kan säga att matte hade också övervägt att lägga benen på ryggen om hon hade mött dessa två stumma, vita "Mårran-figurer" i skogen. Nu gick inte Ozzy längre bakåt än kopplet räckte, men han var allt både lite rädd och arg.
De två moment som matte i förväg höll på att skaffa sig magsår över, var passiviteten och skottprövningen. Det visade sig att matte oroat sig helt i onödan. Passiviteten gick mycket bättre än väntat och den "coola" Ozzy fick där en 2:a. Skönt! Efter det släppte mattes nervositet. Både dumpe och skramlet reagerade Ozzy på, men avreagerade också snabbt. Skotten gick också bra. Vi kampade som aldrig förr (gör nästa aldrig det annars för han går igång lite väl mycket) under och efter skotten. Ozzy fick en 1:a. Vi som tidigare har haft en skottberörd hund, vill naturligtvis inte att detta ska upprepa sig och därför kändes det extra skönt med en helt oberörd Ozzy.
Röntgat har vi också gjort. Resultatet blev HD A och AD ua! Kan man vara så mycket nöjdare? Nej, det kan man inte. Resultatet har kommit för 7 av de 8 syskonen och alla har fått samma strålande bokstäver. Vi får lova att buga och bocka och gratulera uppfödarna till ett väl utfört arbete. Kombinationen Toppa/Toffy är helt klart lyckad!

Lite söndagsträning

Idag har vi tränat tillsammans med Sofia och labben Tindra. Vi fick en jätteskön dag ute i höstsolen. Först la vi personspår och sedan hjälpte vi varandra med lydnaden på appellplanen. Ozzy var lite fundersam vid spåret eftersom han är mest van vid viltspår, men han fattade ganska snart. Det var nyttigt för Ozzy att få komma och träna lydnad i den nya miljö som en för honom okänd brukshundsklubb erbjuder på. Vi kommenderade varandra i olika moment och det gick hyfsat bra. Till en början hade Ozzy svårt att koncentrera sig med alla nya dofter, men efter några minuter hade han jobbat upp sig. Vi gjorde även platsliggning och den har aldrig gått så bra som idag! Visserligen gjorde jag det lite lättare för Ozzy genom att inte gå iväg så långt. Eftersom vi inte tränat det här så mycket vill jag ju att han ska få lyckas och förstå vad det handlar om. Men han låg faktiskt still och var tyst i fyra minuter innan vi avslutade det momentet. Det tar sig...!

Apporteringsplanering

Vi har gjort lite nya bekantskaper i hundvärlden och har fått komma med i en liten grupp som har för avsikt att träffas och träna apportering med jämna mellanrum. Ska bli mycket roligt och nyttigt! Vi är ca 6 st och de flesta har apporterande fågelhundar, men vi ligger nog på lite olika nivåer, så tanken är att vi ska hjälpa och lära av varandra. Dessutom bor vi ganska nära varandra och det är ju skönt att slippa åka så långt varje gång man vill träna med någon. Det känns extra bra med tanke på att Ozzy behöver mycket passivitetsträning och det kan vi kanske få en hel del av nu. Skulle vilja starta på prov under nästa år...:-)

Pang!

Idag har vi varit vid skjutbanan och haft lite skotträning. Ozzy har aldrig reagerat på plötsliga ljud med mer än en huvudvridning och liksom bara undrat "vem är det som för sådant oväsen"? Men träning är alltid bra. Eftersom jag inte vill att han ska ha några som helst förväntningar på ljudet, så ställde vi oss en bit därifrån och där stod vi. Ozzy var inte alls rädd, bara nyfiken till en början. Han var dock tyst och lugn. Sedan blev det tråkigt och då la han sig ner och tuggade lite på en kotte. Precis vad matte ville! Han han ska kunna ha tråkigt och ta det lugnt fast det smäller. Vi fortsätter nog med lite mer pang, pang nästa vecka...

Godkänd i anlagsklass!

Idag gick vi anlagsklass i viltspår och blev godkända!
Protokollet ser ut som följer:

Start och sträcka 1
Tar snabbt an spåret
Klarar utan tvekan

Vinkel 1
Klarar utan tvekan

Sträcka 2
Klarar utan tvekan

Vinkel 2
Klarar utan tvekan

Sträcka 3
Bloduppehåll
Klarar utan tvekan

Vinkel 3
Klarar utan tvekan

Sträcka 4
Klarar utan tvekan

Vinkel 4
Klarar utan tvekan

Sträcka 5
Klarar utan tvekan

Spårslut
Klarar utan tvekan

Erhållna poäng:
spårningsförmåga: 6 p., utmärkt
arbetstempo: 6 p., lämpligt

Tid: 12 min

Totalpoäng: 42/42

Allmänt omdöme:
Mycket spårnoggrann hund. Härligt ekipage. Lycka till i fortsättningen.

Domare:
Susanne Nordlander

Halvvägs in i provet trampar Ozzy in en gren i tassen, skriker till och stannar. Matte blir lite nervös, dels för att han ska ha gjort sig illa och dels för att han ska bli störd att detta, men han fortsätter. Straxt efter det trassar han in ena baktassen i spårlinan. Den ligger flera varv, så att jag blir tvungen att stanna honom för att få bort linan. Inte ens vid denna incident tappar han koncentrationen.

Kan man vara annat än nöjd efter detta? Nej, både husse och matte ser ut som två stolta tuppar i kväll. (Behöver jag tillägga att Ozzy fått en bit tårta ?)

/Agneta

Tillökning!

Herregud! Jag har ju glömt att meddela familjens tillökning! Jodå, famljen består numera även av, inte bara en, utan två kaniner. Välkommen lilla Pelle! Ozzy var såklart nyfiken till en början, men nu går det riktigt bra. Både Jocke och Pelle kan skutta runt (dock en i taget) på köksgolvet när Ozzy ligger där och vilar. Ozzy tycker att det är spännande och har någon enstaka gång kastat lystna blickar, men han rör dem inte. Vid de tillfällena har det räckt med att spänna ögonen i Ozzy, så går han genast och lägger sig igen. Han verkar fatta att kaninerna tillhör familjen. Men det är klart - instinkter är alltid instinkter... Det verkar dock gå bra. Bilder på de små liven kommer!

Slut på kursen...snyft!

Så var tävlingslydnadskursen till ända. Det har varit en kort och intensiv kursomgång som givit stora resultat. Igår när det var sista gången så fick vi som övning gå in en och en på den tänkta tävlingsplanen och göra fyra - fem moment som vi själva bestämde. Det hela videofilmades också till de flestas fasa! Vi valde momenten linförighet x2 (med och utan koppel), inkallning och hopp. Och jag blev så glad!! Ozzy gick bättre än någonsin med superfin kontakt och stor lyhördhet. Äntligen börjar han hitta rätt position i fotgåendet. Något långt fram fortfarande, men det känns ändå mycket bättre nu. Den sista tiden har vi inte hunnit träna så som jag hade tänkt mig, så jag var inställd på en smärre katastrof. Men ack vad jag bedrog mig! Jag har nu lärt mig att Ozzy är en sådan hund som behöver lite längre träningspauser emellanåt. Det är under den tiden som allting mognar och faller på plats.
När vi hade tränat och "tävlat" färdigt för dagen åkte vi till Katarinas fina kurslokal för att titta på varandra på film och fika. Vi fick jättegod tårta med texten "Vi ses på tävlingsbanan"! (Hm, verkar som om Katarina och Sandra har stora förväntningar på sina deltagare...)
Det är verkligen nyttigt att få se sig själv och de andra på film. Det är först då man förstår vad som är bra och vad som måste ändras. Men jag måste ändå få vara lite självgod, för det såg faktiskt rätt proffsigt ut på film och jag är stolt över både mig själv och Ozzy. Vi har kämpat mycket och äntligen börjar det ge ordentligt resultat. Jag har ju inte försökt mig på tävlingslydnad förut, men detta ger mersmak vill jag lova.

Lydnadskursen fortsätter

Söndagen ägnades till stor del åt lydnad. Vi var på kursen hos Katarina och Sandra och visade upp vad vi lärt oss. Det har gått framåt! Sakta, men säkert. Vissa saker sitter direkt och andra får vi kämpa lite med. Ozzy är en underbar hund! Det är aldrig tråkigt att träna med honom. Han är så oerhört positiv och vill så mycket. Det gäller för matte att hela tiden avväga belöningarna på rätt sätt. Ena stunden är det helt rätt med en vild lekbelöning och i nästa stund kan man sabba hela övningen om man ger något annat än en pytte-frolic. Ozzy är, som Katarina sa, "ingen lätt hund". Men duktig instruktör som hon är kommer hon alltid med förslag på lösningar när det känns som om inget fungerar. Jag fick beröm för att jag lyckas bra med timingen och kan hålla mig lugn och konsekvent trots Ozzys periodvisa glädjefnatt. Säga vad man vill om vårat lilla yrväder, men när han får jobba så koncentrerar han sig mycket bra, även i svårare miljöer. Flera som sett oss och varit med om liknande situationer säger att slutresultatet kommer att bli mycket bra. Tack för alla snälla och uppmuntrande ord! Fortsättning följer...

Spårträning

I kväll har vi varit och gått spår för vår tränare Lennart. Spåret var som i anlagsklassen och det hela gick alldeles utmärkt. Ozzy spårade som aldrig förr och hade det varit prov hade han klarat sig galant. Vi fick mycket beröm. Lennart tyckte att Ozzys spårvilja och arbetsförmåga var otroligt bra. Till och med tempot var bra. Så här ska det se ut! löd omdömet. Matte och husse är mycket stolta över sin lilla vilde.

Tävlingslydnad

Första gången på lydnadskursen är avklarad. Det gick bättre än väntat. Fotgåendet videofilmades för att vi lättare ska förstå vad som behöver rättas till. Mycket nyttigt. Det känns som om momentet börjar klicka för både Ozzy och matte. Ozzy har blivit mycket bättre på att hålla koncentrationen och han jobbar in rumpan bra i ingångarna. Nu ligger den största faran i att han är för ivrig och hamnar för långt fram. Det ska vi försöka avhjälpa med externbelöning. Vi har övat apporteringsmomenten också. Katarina och Sandra är mycket kompetenta instruktörer som kan bryta ner momenten i små delar som övas separat för att sedan bilda en helhet. Jag har lärt mig mycket och fått förslag på tillvägagångssätt som är anpassade för Ozzy och som kan hjälpa oss att komma vidare. Läxan till nästa gång är fortsatt fotgående och apportering (gripande, fasthållande, hålla apporten i snabb galopp och ingångar med apport). Vi ska verkligen öva ordentligt för jag känner att vi snart är på väg över några trösklar som tidigare känts väldigt höga...

Ännu mera spår

Börjar det bli tjatigt? Jag tycker att jag inte skriver om annat än spårning. Dagens äventyr var ca 500m långt med fyra vinklar, ett bloduppehåll och en tillbakagång. Det blåste när jag la spåret, men sedan hade det mojnat när det var dags att gå. Ozzy har nog aldrig spårat så bra som idag. Det var lugnt, sansat och noggrant. Bloduppehållet vållade inga problem. Tillbakagången som låg precis innan spårslutet missade han. Han hoppade helt enkelt över den genom att snedda sista vinkeln och ta klöven i vinden ganska lång före slutet. Tja, alla gör ju på sitt sätt...!

Lite fotgående har vi också hunnit med. Det börjar faktiskt arta sig och imorgon börjar fortsättningen på lydnadskursen. Spännande!

Spårtest

Idag har vi varit och gått ett viltspår för en spårdomare för att få en liten koll på var vi ligger i träningen. Det hela avlöpte mycket väl. Ozzy var taggad som vanligt, men tog det förvånansvärt lugnt. Susanne, som domaren heter, tyckte att Ozzy spårade mycket bra, även om tempot låg på gränsen till för högt. Ozzy klarade alla vinklar, men virrade bort sig på en raksträcka där jag fick ta tillbaka honom på spåret. Efteråt när vi stod och pratade kom det ut en svampplockare ur skogen precis där vi gått spåret. Kan ju ha varit det som störde. Hur som helst så uppförde sig Ozzy nästintill exemplariskt och förevisade klöven med mycket stolt svansföring. Vi har bokat in ett spår till om några veckor. Om det också går bra så blir det ett anlagsspår efter det. Kul!

Mera spår och sök

Helgens träning har bestått av både sök och ett viltspår på ca 800m med fem vinklar. Ozzy tyckte det var mycket kul att lösa de båda uppgifterna.
Spåret var det längsta han har gått, men fram kom vi. Jag behövde bara hjälpa honom en gång där det förmodligen gått vilt i spåret strax före oss. Han fick kämpa ordentligt med spåret den här gången. Jag hade medvetet lagt ett svårt spår för att få ner tempot. Även terrängen var minst sagt varierad. Spårstarten var i öppen tallskog och spåret gick sedan över berg, mossmark och täta snår. Jag vill inte att Ozzy ska ha förutfattade meningar om i vilken terräng det går att spåra. Det ska inte spela någon roll om spåret korsar ett dike eller ett tätt gransnår. Målet med träningen är bla att kunna använda honom i praktiska eftersök och då vet man aldrig vad som väntar... Men Ozzy verkar faktiskt inte bry sig om vad det är för terräng. Han tuffar på och löser uppgiften vartefter. Det känns skönt. Han är väldigt självständig och uthållig i sitt arbetssätt.
Söket löste han också bra. Ozzy verkar tycka det är kul igen med lite jaktträning. Han har haft en svacka när det helt enkelt inte var roligt och under den tiden har vi tränat annat istället. Men nu är det nog snart dags att plocka fram någon pippi ur frysen igen! /Agneta

Sök

Idag har Ozzy fått göra ett litet sök med fyra dummies. Jag hade ingen hjälp, men Ozzy satt så lugnt och stilla medan jag la ut söket. (och han var tyst!) Sedan hämtade han glatt in dem en efter en. Vi har inte övat sök på länge, så jag visste inte vad han skulle tycka om det hela. Men han verkar ha mognat mycket den sista tiden. Roligt! Idag har jag också bokat in en viltspårsträning med en erfaren tränare, så att vi får ett utlåtande om var vi står träningsmässigt vad det gäller det. Ska bli mycket intressant. /Agneta

Gäsp...

Vi travade faktiskt iväg ut i skogen 04:50 i torsdags. Ozzy såg lite frågande ut när matte tog fram kopplet i ottan. Han brukar inte vilja gå ut förrän vid 07:00, men när han såg spårlinan var han helt med på noterna. Och som han spårade. Jag hade varit lat och inte snitslat så tätt, vilket gjorde att jag vid några tillfällen trodde att han var ute och virrade. Men så var inte fallet. Jag börjar lära mig att se när han är rätt i spåret och jobbar bra, men ibland tvivlar jag lite när han börjar ringa. Det behöver jag inte göra. Ozzy hittar tillbaka och löser problemet.
Ska prata med en spårtränare i veckan och be honom titta på Ozzy. Jag vill ha ett utlåtande från någon kunnig så att jag vet när det är dags för Ozzy och mig att starta! Det borde börja närma sig...

Vadå morgonpigg?!

Jodå, senaste spåret gick finfint. Jag höll igen Ozzy lite och då förstod han att han skulle ta det lite lugnare. Så fram kom vi, i värmen och allt. Han blir omåttligt stolt när han hittar klöven och vill gärna bära den tillbaka. Jag hade tänkt att vi skulle gå ett spår i kväll också, men tiden räckte inte riktigt till. Men det behöver ju inte vara något hinder, tänker jag då som fått blodad (vitsigt va´?!) tand på viltspårande. Så nu har jag precis lagt ett långt spår som är svårare än vi brukar lägga och som dessutom ska få ligga över natten. Matte känner sig nämligen riktigt ambitiös och tänker låta Ozzy ge sig ut i spårskogen innan hon åker till jobbet i morgon vid sisådär 06:00. Vi får väl se som så blir fallet...

Mera spåååååååååår!

Trodde nog att spåret igår skulle bli onödigt svårt för Ozzy. Vi lade ca 400 m med fyra vinklar. Det i sig är ingen match för honom, men det inträffade saker som gjorde att spåret fick ligga lite längre än vi hade tänkt oss. Dessutom var det VARMT!, så spåret måste ha torkat ut rejält. Men en sak har vi börjat lära oss. Man ska lita på Ozzy´s spårförmåga. Det enda man skulle ha kunnat klaga på vad beträffar gårdagens spår var tempot. Tur att matte hade sjumilastövlarna på!! Herregud vilken fart han hade. Men slarvade, nej det gjorde han inte. Han tog spåret precis som det skulle vara (förutom att han sneddade lite i fjärde vinkeln). Hm, börjar kanske bli dags för en anlagsklass? Ozzy skulle säkert greja det. Det är nog bara matte som måste komma till insikt och våga lita på honom ännu mer.
I kväll blir det ett spår igen, nu lagt på ännu torrare underlag (tallbacke)! Måste få honom att spåra lite lugnare... Fortsättning följer...

Spåååååår!

Det finns två saker som Ozzy gör vad som helst för att få träna - lydnad och viltspår! Därför blev han blir överlycklig när jag började tina blod i går kväll. Däremot blev han inte så glad när matte sedan gick ensam till skogen med klöv och allt. MIN klöv! såg Ozzy ut att tänka och kastade
långa sura blickar efter mig. Desto gladare blev han dock senare när spårselen äntligen plockades fram. Jag lade ett ganska kort spår, dels för att det var ett tag sedan vi spårade och dels för att det skulle bli så varmt. Jag lade spåret i skuggan, men gjorde fyra vinklar för att
ändå lägga till lite svårigheter. Ozzy tog sig an spåret med stort engagemang. Han hade högre fart än han brukar, men jag lät honom gå därför att jag tolkade det som om att farten berodde på att han helt enkelt var så tvärsäker. Och visst var han säker - alla fyra vinklarna tog han klockrent och gick rakt på klöven. Duktig kille! Det får nog bli ett spår imorgon också....

Hej alla glada hundkompisar!! Kommer ni ihåg mig?

Hej! Nu har matte och husse äntligen fått ordning på den där saken som de skriver på. Dator heter det visst. Så nu ska ni få veta vad jag har sysslat med den senaste tiden!
Det har hänt så mycket bara, så jag vet inte var jag ska börja. I slutet av maj fick jag bo en hel vecka hos min bror Arrac och hans familj medan min familj åkte på semester långt bort. De sa att det skulle vara för varmt för mig att följa med, så jag packade och fort hem till brorsan. Vi hade superkul! Husse Åke tog med oss till skogen varje dag. Och så fick vi bada i sjön!! Jag hade inte badat förut, men det var ju hur kul som helst. Men det där med simmandet får jag nog öva lite mer på. TACK snälla Åke och Monica för att jag fick bo hos er! Jag ville näsan inte åka hem och de första dagarna saknade jag alla mycket.
Jag har även tränat mig på att spåra klövar, söka efter min familj i skogen (förstår inte hur de plötsligt bara kan försvinna :-)). Jag har varit på utflykt till Göteborg och bott i lägenhet (mycket intressant!). Men framförallt har jag fått träna tävlingslydnad!! Gud så kul! Det är faktiskt det bästa jag vet. Och jag har blivit mycket duktig säger matte och husse. Jag lär mig nya saker på ett kick. Och vill aldrig sluta... Matte ska få ta lite kort på mig så ni kan få se.
Nej, nu har inte tid längre. Ska ut och träna!

Hej på er! /OZZY

Tävlingslydnadsträning

Nu har vår kurs i tävlingslydnad äntligen börjat. De saker vi har i läxa till nästa gång är bla passiv uppmärksamhet, positionerna stå, sitt, ligg och ingången till fot som vi lär in genom "pallmodellen". Mycket effektivt för att få hunden att ta med sig rumpan hela vägen runt. Matte har aldrig hållt på med sånt här förut, men Ozzy lär sig snabbt och har nu hajjat nästan hela grejen med pallen. Och han har nu förstått skildnaderna mellan stå, sitt och ligg. Tidigare har han blandat ihop dessa litegrann, speciellt när har blir så där ivrig. Då har han inte lyssnat, utan chansat på vad matte bad om... Men nu kan han till och med stå, vilket har varit det svåraste kommandot för honom.

Och nu har dem äntligen kommit - Ozzys halvsyskon! Ozzy är nu "storebror" till 8 fina valpar.
Gud vad man blir sugen på en hund till! Hm, vi får se lite längre fram...

Funktionsbeskrivning

Idag har vi varit på funktionsbeskrivning av "Topp-kullen". Sex av åtta syskon var med. Det var mycket kul att se dem en efter en. Det märks klart och tydligt var de har fått sina gener ifrån. Alla är mycket uppmärksamma och arbetsvilliga, vilket känns verkligt roligt! Vi är väldigt nöjda med hur Ozzy hanterade det hela. Vissa är han lite vild och taggad, men han kan ändå samla sig och förstå vad han ska göra. Lite pipande och gnällande blev det, för det är inte kul att bara behöva stå still när det ligger en dummy slängd i skogen som bara väntar på att få bli upplockad! Men det kändes ändå helt OK. Vi trodde nog att Ozzy skulle stå och verkligen skrika, men det gjorde han inte. Övning ger färdighet! Så nu är det bara att jobba vidare med det. Tack till alla deltagare, funktionärer, åskådare och uppfödare för en trevlig och givande dag!

Hej igen! Och Glad Påsk!

Det var ett tag sedan. Det blir inte alltid som man tänkt sig... Mycket har hänt och tiden är alltid dyrbar, men nu ska jag uppdatera er som så önskar.
Jag har fått nytt jobb!!! Jag är jätteglad för att jag kommer inte längre att behöva jobba natt! Hela familjen kommer att vinna på detta - mer tid med barnen, mer tid med Ozzy och (i alla fall lite) mer pengar. Och det viktigaste av allt - en gladare och piggare mamma, sambo och mattte!
Ozzy tycker också att det är spännande på det sättet att han numera får en ordentlig skogsrunda mitt på dagen tillsammans med min svärfar Staffan. Han är snäll och tar ut Ozzy de dagar både jag och Magnus jobbar. Vi var lite spända på hur det skulle fungera - skulle Ozzy kunna vara lös i skogen tillsammans med någon annan är oss? Men efter ett par lektioner i ämnet "Vilddjuret Ozzy i storskogen", går det hur bra som helst!

Vi har också hunnit avsluta valpkurs nr 2. Det hela har gått bra och vi gör framsteg hela tiden.
Närmast på programmet står kursen i tävlingslydnad som börjar nästa vecka. Den ska vi gå tillsammans med brorsan Arrac. Mycket spännande! Jag och Ozzy har börjat tjuvträna på några moment och han är hur taggad som helst!

Glad påsk på er!

/Agneta

BIR-valp!!

Igår var vi på utställning i Sollentuna. För att vara den liviga hund han är, så skötte han sig utmärkt i ringen. Domare var Mona Uddenholm, en domare som är mycket trevlig på det sättet att när man kommer in i ringen första gången, så går hon runt till varje handler och hälsar välkommen. Hon tar sig också tid med varje hund och har tålamod och ger tips till dem som inte är så vana i utställningsringen. Vi var på utställningen tillsammans med Arrac och Tino. Domaren tyckte så mycket om Topp-brorsorna att de fick HP alla tre. Ozzy blev etta, Tino tvåa och Arrac trea. Därefter fick Ozzy tävla om BIR och BIM och vann över tiken. Ozzy blev alltså BIR-valp!! I gruppen blev han oplacerad, men det var ju ändå väntat. Vi hade en mycket trevlig lördag i goda vänners sällskap och jag tror att vi alla var glada och nöjda när vi for hemåt!



Kritiken löd:

"Bra typ och storlek. Vackert huvud. Bra över- och underlinje. God pälskondition. Välvinklad fram och bak. Effektiva rörelser. Välpresenterad. Trevligt temperament."



Då har man väl rätt att vara nöjd? :-)

Familjen växer!

Familjen har vuxit! Nej, inga fler barn, men däremot har Rasmus dröm och önskan sedan flera år gått i uppfyllelse. Han har länge velat ha en kanin och nu är han äntligen här, lille Jocke. Hittills har vi tyckt att Rasmus varit för liten för en egen kanin, men nu fyller han snart 7 år och eftersom intresset har hållt i sig tyckte vi att det var dags. Eller vi och vi... Jag och barnen har länge förespråkat en kanin, men Magnus har resolut vägrat. Men efter en lång tids bearbetning och argumentering var han i förra veckan tvungen att kapitulera. Jippi! Vi satte ut en annons och fick säkert 50 svar. Herregud - vill ingen ha sin kanin kvar? Sedan var det "bara" för Rasmus att ta beslutet om vilken kanin han ville ha och i söndags kom han så hem till oss, den lille grå dvärgväduren som Rasmus har döpt till Jocke. Ännu så länge är Rasmus en bra kaninhusse och har svårt att slita sig från sin nya kompis. I måndags morse hittade jag Rasmus sovandes på en madrass på golvet bredvid kaninburen. Längtan hade blivit för stor under natten och avståndet mellan loftsängen och buren på golvet hade känt oändligt långt. Så där låg de tillsammans på morgonen. Visst blir man lite tårögd...!
Det roligaste med alltihop är nog ändå Magnus engagemang i det hela. Han som varit en sådan orubblig motståndare till denne fyrbening är nu helt plötsligt, av egen fri vilja, involverad i det hela. Han har till och med varit och köpt broccoli, pellets och mineralsten till Jocke.
-Det måste han ha! Det har jag läst.
-Vadå läst?
Jodå, Magnus hade själv varit på biblioteket och lånat en bok om kaninskötsel. Det är ju så att man kan tappa hakan! Jocke håller på att bli hans lilla gullegris! Fast ett erkännande i det ämnet lär inte komma i första taget. Men det räcker att jag ser det jag ser och det jag ser gör mig verkligt glad.
Ozzy tycker ännu så länge att Jocke är en mycket suspekt varelse. Det kommer att att lite tid innan de har bekantat sig ordenligt. Fortsättning följer och BILD kommer!
/Agneta

Framsteg!

Sedan i onsdags har jag blivit glatt överraskad varje dag av vår lilla solstråle Ozzy. Det började på kursen där vi tränade "be om lov-övningar/varsågod-övningar". Som ni vet så kan Ozzy det där med att använda tassarna. De rör sig till och med så fort att han inte riktigt hinner med själv. Därför tänkte jag att han skulle få göra sig av med det värsta springet innan kursen på kvällen. Jag försökte avhjälpa det med två ordentliga rundor i skogen med både fart och hjärngympa under dagen innan vi åkte till kursen. Tji fick jag. Ibland verkar det som om han är helt outtröttlig. Så fort jag stannat bilen och han förstod vara vi var och att han skulle få träna mera, så blev han helvild. Har han väl "gått igång" så finns det inte mycket som kan lugna ner honom, förutom att just låta honom träna någonting. Det som ändå är fascinerade är att Ozzy faktiskt är kontaktbar trots sin galna glädje, men det tar ungefär en halvtimme innan han börjar bete sig som hundar brukar bete sig :-)
Kursen började med att vi fick gå en bana med olika stationer där hundarna skulle stanna upp och be om lov innan de fick ex. hoppa ur bilen, gå nerför trappan, gå genom grinden, hälsa på mötande människa/hund. Jag tänkte att det var lika bra att ta tjuren vid hornen och släppa kopplet och jobba med Ozzy lös istället. Det gick hur bra som helst! Han höll sig vid mig och lyssnade jättebra trots att fyra andra hundar sprang omkring i närheten. Han stannade när jag sa till och väntade på varsågod nästan varje gång. Jag trodde faktiskt inte att vi kommit så långt att vi kunde jobba så bra utan koppel med så mycket störning. I läxa fick vi att träna in "gå fint vid sidan-kommando" och "sitta lugnt och vänta-handtecken". Det kan Ozzy jättefint nu! Hoppas det går lika bra med all störning på kursen.
Till råga på allt så överraskade Ozzy mig i skogen härom dagen. Han har egentligen aldrig jagat något förut, men då rände han iväg efter ett rådjur. Jag visslade hit-signal och han tvärvände! Därefter struntade han i rådjuret och gick fint bredvid mig därifrån, fortfarande lös. Mammas lille skrutt!! Ibland blir man omåttligt stolt.
/Agneta

Hej på er igen!

Det var ett tag sedan! Bloggandet har haft låg prioritet den sista tiden eftersom familjen har varit sjuk och däremellan jobbat mycket. Men nu har jag fått lite skäll för att jag inte skriver tillräckligt ofta, så nu får jag SKÄRPA mig!!
Fortsättningen på valpkursen har nu kört igång. Ska bli mycket kul och välbehövligt. Kurstempot kommer vara intensivt och vi ska få träna allt det där nyttiga som hundmöten, hälsa fint och att ha hunden lös på promenaden. Spännande!
I helgen har vi slagit på stort och varit på två utställningar. På lördagen var det inoff. valputställning i Sollentuna. Vi fick en slät 1:a, alltså inget HP. Domaren tyckte att Ozzy behövde mera massa och växa till sig lite och bli maskulinare i ansiktet.
På söndagen var vi på SSRK:s utställning på Strömsholm. Ozzy blev 2:a av hanvalparna vilket vi var mycket nöjda med. Domaren gillade Ozzy, men tyckte bla att han behövde mera ringträning.... Det hade han så rätt i!!! Men det visste vi ju redan. Man kan inte hinna allt på en gång. Var sak har sin tid. Och Ozzy´s tid kommer!
/Agneta

Gott nytt 2008!

Så var det nytt år igen! Vart tar tiden vägen? Vårt nyårsfirande var av den lugna sorten. Vi åt middag hos Magnus föräldrar och sedan tog vi en promenad med Ozzy. Då var klockan runt 20:00 och det hade redan börjat skjutas raketer runt omkring. Ozzy var fullkomligt oberörd! JIPPI!!! Vi har såklart tränat honom vid olika typer av ljud, inkl. smällare och tjutande rakter. Men man vet ju aldrig... Resten av kvällen höll vi oss dock inne med stereon på, för säkerhets skull. Man vill ju inte riskera någonting. Det är bättre att träna vidare med skott osv. under ordnade former som man själv kan styra. Men allt lugnt so far...! Skönt.
I går hann vi också med ännu ett viltspår. Det blev lite svårare än planerat. När halva spåret var lagt började det snöa och blåsa ordentligt. Spåret blev 200m och vi hade även tänkt öka på liggtiden lite extra, men hoppade över det pga. att det blev tillräckligt svårt ändå. Så efter ca två timmar fick Ozzy gå på spåret. Han arbetade mycket bra, men missade dock första vinkeln, troligen pga. blåsten. Den andra vinkeln tog han klockrent och sen var det bara att "hänga efter". Han blev mycket stolt även igår över klöven!
Idag har vi tagit det lite lugnt, Ozzy var trött efter gårdagens evenemang. Det blev bara lite personsök på närmsta skogskullen. Det är ju superkul att leta efter lillhusse och lillmatte!