Familjen växer!

Familjen har vuxit! Nej, inga fler barn, men däremot har Rasmus dröm och önskan sedan flera år gått i uppfyllelse. Han har länge velat ha en kanin och nu är han äntligen här, lille Jocke. Hittills har vi tyckt att Rasmus varit för liten för en egen kanin, men nu fyller han snart 7 år och eftersom intresset har hållt i sig tyckte vi att det var dags. Eller vi och vi... Jag och barnen har länge förespråkat en kanin, men Magnus har resolut vägrat. Men efter en lång tids bearbetning och argumentering var han i förra veckan tvungen att kapitulera. Jippi! Vi satte ut en annons och fick säkert 50 svar. Herregud - vill ingen ha sin kanin kvar? Sedan var det "bara" för Rasmus att ta beslutet om vilken kanin han ville ha och i söndags kom han så hem till oss, den lille grå dvärgväduren som Rasmus har döpt till Jocke. Ännu så länge är Rasmus en bra kaninhusse och har svårt att slita sig från sin nya kompis. I måndags morse hittade jag Rasmus sovandes på en madrass på golvet bredvid kaninburen. Längtan hade blivit för stor under natten och avståndet mellan loftsängen och buren på golvet hade känt oändligt långt. Så där låg de tillsammans på morgonen. Visst blir man lite tårögd...!
Det roligaste med alltihop är nog ändå Magnus engagemang i det hela. Han som varit en sådan orubblig motståndare till denne fyrbening är nu helt plötsligt, av egen fri vilja, involverad i det hela. Han har till och med varit och köpt broccoli, pellets och mineralsten till Jocke.
-Det måste han ha! Det har jag läst.
-Vadå läst?
Jodå, Magnus hade själv varit på biblioteket och lånat en bok om kaninskötsel. Det är ju så att man kan tappa hakan! Jocke håller på att bli hans lilla gullegris! Fast ett erkännande i det ämnet lär inte komma i första taget. Men det räcker att jag ser det jag ser och det jag ser gör mig verkligt glad.
Ozzy tycker ännu så länge att Jocke är en mycket suspekt varelse. Det kommer att att lite tid innan de har bekantat sig ordenligt. Fortsättning följer och BILD kommer!
/Agneta