Jodå, senaste spåret gick finfint. Jag höll igen Ozzy lite och då förstod han att han skulle ta det lite lugnare. Så fram kom vi, i värmen och allt. Han blir omåttligt stolt när han hittar klöven och vill gärna bära den tillbaka. Jag hade tänkt att vi skulle gå ett spår i kväll också, men tiden räckte inte riktigt till. Men det behöver ju inte vara något hinder, tänker jag då som fått blodad (vitsigt va´?!) tand på viltspårande. Så nu har jag precis lagt ett långt spår som är svårare än vi brukar lägga och som dessutom ska få ligga över natten. Matte känner sig nämligen riktigt ambitiös och tänker låta Ozzy ge sig ut i spårskogen innan hon åker till jobbet i morgon vid sisådär 06:00. Vi får väl se som så blir fallet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar