Pang!

Idag har vi varit vid skjutbanan och haft lite skotträning. Ozzy har aldrig reagerat på plötsliga ljud med mer än en huvudvridning och liksom bara undrat "vem är det som för sådant oväsen"? Men träning är alltid bra. Eftersom jag inte vill att han ska ha några som helst förväntningar på ljudet, så ställde vi oss en bit därifrån och där stod vi. Ozzy var inte alls rädd, bara nyfiken till en början. Han var dock tyst och lugn. Sedan blev det tråkigt och då la han sig ner och tuggade lite på en kotte. Precis vad matte ville! Han han ska kunna ha tråkigt och ta det lugnt fast det smäller. Vi fortsätter nog med lite mer pang, pang nästa vecka...