Viltspår

I dag har vi spårat. När det gäller spår är Ozzy en helt annan hund än han är vid annan träning. Han är samlad, nyfiken och mycket koncentrerad. Dagens viltspår var 100m långt med en liten böj och en 90 graders vinkel. Vi var lite spända på hur Ozzy skulle klara vinkeln, men det var inga som helst problem. Han vindade lite och sneddade vinkeln med någon meter. Jag kan nog säga, utan att vara någon expert, att Ozzy håller ett mycket bra arbetstempo i spåret. Han tar sig framåt utan att varken sega eller rusa och om han tappar bort sig är han tillräckligt samlad för att reda ut det. Idag hade jag inte tillgång till någon spårlina utan hade ett långt koppel istället. Det fungerade dock inte utan jag blev tvungen att släppa efter halv spåret. Den andra halvan spårade han fritt, men höll kvar samma lugna tempo. Han blir stolt när han kommer till klöven, men det blir inga hysteriska glädjeyttringar. Däremot blir han som sagt MYCKET stolt och vill numera gärna bära klöven tillbaka. Nu får vi öka svårighetsgraden ytterligare!

Träning med syster Glada

Idag har Ozzy träffat sin syster Glada och haft lite miljöträning och övat apportering genom markeringar och sök. De var mycket duktiga båda två. För första gången så tog Ozzy alla dummys utan att tveka och han grep ordentligt. Tidigare har han ratat dummys som inte varit hans egna, men nu verkar det ha lossnat. Matte är jättestolt! Mamma och mormor var med och höll ett vakande öga på de två små syskonen. Toppa tycker nog att de små är lite ouppfostrade för hon "bara måste prata allvar" med dem med jämna mellanrum.
Sanna med Sniffa var också med idag. Det är alltid lika kul att se duktiga hundar och duktiga förare. Man blir inspirerad att kämpa vidare och man har lättare att se sitt mål framför sig. Både Etta, Toppa och Sniffa är otroligt duktiga! Och så långt kommer man inte utan kompetenta förare heller såklart.
Jag har ett tag funderat på olika sätt att belöna Ozzy. Det känns tråkigt att bara använda godis och man behöver vara mer spännande än så som förare. Jag har ett tag använt en gammal kökshandduk med knut på som externbelöning och kamptrasa. Har fungerat perfekt. Men den är dock otymplig att bära med sig och svår att kasta någon längre sträcka. Så på vägen hem idag stannade jag och köpte en kong i lagom fickstorlek till Ozzy. Han har inte haft någon sådan, men alla säger att de är så bra så jag ville prova. Ozzy blev överlycklig! Det var den bästa sak han sett! Jag tror han lekte med den en hel timme när vi kom hem. Och han ville att vi skulle leka tillsammans med den. Och det var ju bra det, eftersom det var min tanke med den. Så nu har jag en ny sak att använda som externbelöning - mycket bra!!
I morgon ska vi nog försöka viltspåra lite. Om vädret tillåter.

Mys i skogen

Dagen har bla ägnats åt korvgrillning i skogen. Ozzy hade mycket spring i benen och det tog en stund innan han förstod det där med att det faktiskt är varmt i en brasa... Men när elden tagit sig ordentligt kände han att det inte var läge att nosa alltför nära. Ozzy fick också en korv med bröd att mumsa på dagen till ära. Lillmatte och lillhusse tyckte det var mysigt att få gå på utflykt med "BusOzzy" som de kallar honom. Lite bilder blev det också! (Klicka på bilderna för att se större format.)

God Jul på er alla!

Så är den snart här, julen. Vi har lyckats hålla Ozzy borta från vidare chokladäventyr och hoppas att det får fortsätta så:-). Helgen ska ägnas åt viltspår, om nu snön håller sig borta...

Vi önskar alla vovvekompisar och hussar och mattar där ute en God Jul! En speciell hälsning till mamma Toppa, mormor Etta och syskonen Arrac, Gismo, Assar, Glada, Tino, Isaac och Juni. God Jul även till Tico, "grandis"-Gena, mops-Vanilla, jack russell-Ricki och tyska jaktterriern Blossa!

God Jul på er och ta hand om varandra!

/Ozzy med familj

Finslipning

Ozzy´s halvårsdag börjar närma sig! Det känns som om vi har hunnit med otroligt mycket på de fyra månader vi haft honom. Vi har gått första valpkursen, varit på jakt- och apporteringskurs och ställt ut honom två gånger. Just nu är det ganska lugnt på kursfronten. Vi har bara en gång kvar på jaktkursen. Det är bara bra att det dröjer lite med kursandet nu. Saker och ting behöver smältas och sjunka in för att sedan kunna finslipas. (Gäller både hund och matte!) Vi har samlat på oss en hel hög med övningar som vi ska utveckla och slipa på under de stundande helgerna. Periodvis har det, av förklarliga skäl, blivit mycket kurs, men lite för lite träning däremellan. Därför känns vissa övningar bara halvfärdiga, men det ska vi råda bot på nu.
Idag prövade vi en övning vi inte gjort på länge. Ozzy har nämligen en förmåga att slänga dummyn, eller vad han nu apporterat, ifrån sig när han är en halvmeter i från mig. Hittills har jag inte brytt mig så mycket om det, men nu känns det som om det kan bli en ful ovana om han får fortsätta. Jag vill därför lära honom att bara hålla dummyn stilla i munnen när han står eller sitter. Sagt och gjort så började vi träna hemma i köket med en träapport. Jag valde apporten för att den är lätt för Ozzy att hålla i munnen. Sedan ska jag variera föremålen. Här använder jag klicker och det fungerar mycket bra. Övningen ser ut så att man håller fram apporten och klickar när hunden hållit den i några sekunder. Sedan ökar man tiden vartefter. Vi har som sagt inte gjort detta på ett tag och det märktes att Ozzy har mognat och låtit detta moment sjunka in. Sist så höll han bara i 1-2 sekunder, men idag kom vi så lång som till 7-8 sekunder. Längre vågade jag inte vänta. Dessutom kunde jag idag peta och trycka lite på apporten utan att han släppte. Det börjar arta sig!

Bra tollare reder sig själv!!

Vår lille kille är ganska självständig och initiativtagande. Detta är ju någonting som man som matte och husse oftast ser som positivt och uppskattar. Men det finns dock tillfällen när det hade varit, jag ska inte säga bättre, men i alla fall lugnare med en något mindre handlingskraftig hund :) Våra barn fick för några dagar sedan en toblerone av mormor och morfar att dela på som lördagsgodis. Denna chokladbit har alltså varsamt sparats ett tag i en låda i lillhusses rum. Igår när lördag äntligen kom, togs godiset fram och sedan försvann det...! Ja, inte hade barnen ätit upp det. När lillhusse tillfrågades var han lagt godiset, blev svaret "på köksbänken". I samma stund hittar Magnus några små, ynka, blöta pappersrester under matsalsbordet. Papprenas färg och form antydde att de en gång i tiden hade varit omslag på en mumsig toblerone. Vid det laget fanns bara ett svar på var godis tagit vägen. Ozzy! Han såg också ovanligt nöjd och belåten ut. Han hade alltså med inställningen att "bra tollare reder sig själv", lyckats ställa sig på bakbenen och nå nästan högst upp på köksbänken, norpa åt sig godsakerna och smyga iväg till matsalsrummet för att få kalasa i fred. Ozzy hade satt i sig hela klabbet, med kartong, aluminiumfolie och allt. Nåja, det hade väl inte varit hela världen om det inte varit för att choklad faktiskt kan vara väldigt giftigt för hundar. Matte som inte vet hur mycket kakao en toblerone innnehåller och inte heller vet hur känslig en tollarvalp är för teobromin, kastar sig på telefonen och ringer till djursjukhuset. Efter att ha redogjort för vad som inträffat och veterinären gjort en överslagsräkning beslutar vi gemensamt att avvakta lite. Veterinären tror inte att det är någon fara, utan ber oss ringa tillbaka omgående om vi märker att Ozzy blir påverkad. Och nog blev han påverkad alltid! Dock inte "förgiftningspåverkad", men han blev helt SPEEDAD! Ni som känner Ozzy vet att han är av den livliga sorten. Men det var bara förnamnet på gårdagskvällens beteende! Vi antar att blod-sockernivån var någonstans uppe vid öronen, för han visste inte var han skulle ta vägen. Han skuttade, sprang, skällde och var allmänt vild på ett sätt som han aldrig tidigare uppvisat.
I morse orkade Ozzy knappt gå upp ur sängen. Vanligen hoppar han upp så fort någon annan gör det, men inte i morse. Han tog god tid på sig, trött efter gårdagen strapatser. Men han verkar må bra och det är ju huvudsaken. De enda spåren efter chokladkalaset är nu högarna han lämnar efter sig i skogen. De glittrar så fint av stanjolpapper! Nåja, lugnet har i alla fall börjat återvända och både små och stora mattar och hussar har lärt sig en läxa. Ozzy kommer nog dock att "julpynta" vidare i skogen åtminstone en dag eller två.

LÄMNA INTE CHOKLAD FRAMME! Hunden når mycket mer än vad man tror. Värt att tänka på speciellt i juletider med Alladinaskar och annat. (Det är farligast med mörk choklad med mycket kakao i, men stor mängd av annan choklad är också riskfyllt - hjärtpåverkan bla.)

Liten blir stor

Ozzy har blivit stor - i förrgår lyfte han för första gången på benet när han kissade! Hhhhhh...

(stolt och vemodig suck från matte) Varför ska valptiden gå så fort? Man är lite kluven, man både vill att de ska växa upp och samtidigt inte. Finns det något gosigare än en ullig valpdoftande parvel i sängen? Jo, han får faktiskt ligga i sängen.

Det är bara att acceptera att han börjar bli stor. Men nu, efter det riktiga valpstadiet, börjar istället många andra roliga äventyr. Vi har flera planerade "projekt" framöver. Det som verkligen känns bra är att Ozzy inte bangar för något - ha verkar tycka att allt vi prövar är kul.

Så framtiden kommer att bli mycket spännande!

Och nu Johanna och ni andra som väntat på flera bilder - idag kommer några extra.

Vi har hittat hem!!

Innan vi tog beslutet att skaffa oss en tollare blev det några olika svängar i hundrasernas mångfascetterade värld. Vi visste att vi letade efter en glad, arbetsvillig, barnvänlig och "tålig" hund som skulle kunna hänga med på det mesta. Lagom stor skulle den också vara. Och helst ingen utpräglad vakthund. Och helst ingen trimras. Det fanns ganska många krav och önskemål till slut.

Första gången jag kom i kontakt med en tollare var på en viltspårskurs jag gick med vår förra hund. Det var för närmare 10 år sedan. Den tollaren fastnade omedvetet i huvudet på mig. Det har jag förstått nu så här i efterhand. Hur som helst, när vi några månader efter att vår förra hund flugit till de evigt gröna ängarna, började närma oss ett beslut om ny ras, var vi på en träff med Svenska Gårdshundsklubben för att titta närmare på denna ras. Vi hade en bekant som just skaffat sig en gårdshund och den hunden tyckte vi var väldigt fin och trevlig. Men ödets vägar äro outgrundliga... När vi står där ute på Drottningholm, med minst 20 gårdshundar farande runt benen, ser jag honom... Plötsligt bara står han där - en stor fin tollarhane och jag blir helt förtrollad. Jag släpper för ett ögonblick tanken på de hundar vi egentligen var där för att träffa. Åsynen av denna tollarskapelse väcker också minnena av tollaren på spårkursen för länge sedan. Där står ju det vi letar efter! Nu var jag i samma stund inbegripen i ett samtal med en gårdshundsägare och lika plötligt som tollaren kom, så förvann han vidare med sin husse. Jag hann liksom inte riktigt med...

Jag sa ingenting till Magnus för han var helt upptagen med att klappa en gårdshund och såg inte ens tollaren. Hade jag i det ögonblicket sagt att "Nu har jag bestämt att vi ska ha en annan ras", då hade han förmodligen idiotförklarat mig för tid och evighet. Vi hade nämligen dividerat fram och tillbaka under en lång tid om det här med raser och var till slut eniga om en gårdshund. Men när vi sedan fick möjligheten att träffa ett stort antal "gårdsindivider" på en gång kändes det inte rätt. Plötsligt tyckte jag att de var lite för små och lite för kaxiga. (Inget ont om gårdshundar. De kan vara underbara, men det var ödets ironi att vi skulle finna det vi sökte just där och just då.) När vi satte oss i bilen för att åka hem behövde vi bara titta på varandra jag och Magnus, för att konstatera att vi kände likadant. Gårdshund var inte rätt för oss... Magnus var lite uppgiven. Skulle vi behöva tänka om ännu en gång? Jag log för mig själv för jag visste att vi ändå hade hittat vad vi letade efter. Det vara bara det att jag behövde mer kött på benen innan jag presenterade rasen för honom. Till saken hör nämligen att min underbara sambo Magnus jobbar som säljare och ska jag få honom att köpa mina nya idéer med hull och hår, så måste alla argument vara väl underbyggda och alla fakta kunna läggas på bordet.

Väl hemma började jag ta reda på så mycket jag kunde om tollarrasen, letade uppfödare och tittade på bilder på nätet. Ju mer jag lärde mig, desto mer rätt kändes det. Så var det dags att presentera det hela... "Det låter ju jättebra!" blev reaktionen. Yes!! Jaha, då var det "bara" att hitta en seriös uppfödare som hade en lämplig kull på gång och som dessutom var tillräckligt modig att släppa iväg en liten valp till oss. Så en dag ringde jag till Annika på Agrosofens kennel och blev så otroligt trevligt bemött! Sedan följde ett antal besök på träningar, utställningar m.m. och därefter en nervös väntan. Skulle hon aldrig börja löpa, Toppa? Hon väntade länge. Hur många valpar skulle det bli? Skulle det bli någon till oss? Så en dag i juni ringde telefonen och det var Annika. "Det finns en liten kille till er här!" Lyckan var total och har varit så sedan dess.

Ozzy ligger här på golvet tvärs över mina fötter nu när jag skriver och snusar så gott. Så tack Annika och Helen för att vi fick förtroendet att ta hand om detta lilla krutpaket (som faktiskt kan gosa lugnt han också!) Det känns verkligen som om vi har hittat "vår" ras. Med andra ord - VI HAR HITTAT HEM!

/ Agneta

Den andra utställningen...

Vi har ju alla världens snyggaste, vackraste, duktigaste och bästa hund!! Eller hur? Varför kan inte utställningsdomarna inse detta då? Här kommer man med sin ögonsten och så åker man ut direkt, utan HP eller nå´t. Helt plötsligt så har man en hund med otillräcklig underkäke, framskjuten skuldra och "värdelösa" tänder. Samma hund som två veckor tidigare kom tvåa med HP och bara lovord. Trots att han då hade lika lösa och spretiga valptänder och faktiskt såg precis lika dan ut för övrigt också. Det är klart man undrar lite hur subjektiva bedömningarna egentligen är.
På utställningen i går var det bara två tollare, Ozzy och brorsan Tino. Tino kom etta och Ozzy tvåa, men eftersom ingen av dem fick HP, så blev det en kort dag. När vi var klara så var hundarna som vanligt leksugna och därför gick vi till en gräsplan i närheten där vi släppte dem så att de fick busa ordenligt och bli riktigt LERIGA! Undrar om Ozzy varit så blöt och skitig någon gång. Men vad gör det - hundarna var nöjda och glada! Ozzy och Tino gillar verkligen varandra och leker jättebra. Inget gruff, bara roliga "kom och ta mig så att jag får brotta ner dig - lekar".
Nu får utställningskarriären vila ett tag, men vänta bara...!

Andra gången på jaktkursen

Idag har vi varit på kurs och tränat diverse jakt- och apporteringsmoment. Det var strålande sol och några minusgrader, superhärligt! Vi fick göra övningar som byggde vidare på de vi gjorde förra gången, dvs. sök, närsök, markeringar och linjetag. "Topparna", dvs. Ozzy och hans i det här fallet tre bröder, får gå i en egen liten grupp. De är ju minst - bara 5 månader. Jag tror att vi alla som finns i närheten av kull 8, ibland glömmer bort hur pass unga de faktiskt är. Bara bebisar, egentligen! Alla syskonen är så otroligt duktiga och arbetsmogna för sin ålder. Det är beundransvärt att dessa småttingar orkar vara koncentrerade under en hel förmiddag på kurs och dessutom verkligen göra sitt bästa av varje övning. Något som alla de fyra "kursbröderna" är glada i är sökövningar. De är riktiga små sökmaskiner. De jobbar mycket och målmedvetet när de söker. Är det mamma Toppa som är skyldig till detta? Nej, jag menar förstås, kan ta åt sig ÄRAN, för detta? Tack, i så fall!
Det är kul att se utvecklingen hos alla syskonen. Ozzy var som vanligt vildast idag (eller gladast som vi föredrar att uttrycka det.) Han kan dock oftast koncentrera sig bra, men vi behöver öva mycket på passiviteten.
Fick veta idag att brorsan Arrac kommer med oss på tävlingslydnadskursen i vår - jättekul!
I morgon är det utställning, rapport kommer...

Daglig träning i skogen

Den senaste tiden har tillbringats till stor del i skogen något som Ozzy verkligen uppskattar. Det är underbart att se honom fara fram och bara vara lycklig!! Men vi har tränat också... Eftersom vi går jaktkursen nu, så blir det en del sådana övningar. Vi har övat apportering, sök och närsök.
Vad det gäller närsök så har vi faktiskt bara gjort den övningen några gånger och då har jag stått precis bredvid Ozzy och använt handtecken samtidigt med visselsignalen, bara för att befästa den. Sedan föll just den övningen i glömska för en liten tid. Igår kom jag dock på att jag skulle testa om han kom ihåg. Jag la ut lite godis på stigen som jag visste att Ozzy skulle välja och lät honom springa före mig. När han var mitt för godiset la jag på närsökssignal med visselpipan och vad händer? Ozzy tvärstannar och tar ett kliv som för att komma på inkallning, men hejdar sig och tänker efter en halv sekund. "Det där låter inte som komma-till-matte-signalen"? Hmm, ja just det!! Sedan slänger han ner nosen i backen och söker intensivt. Matte som står där häpen och överlycklig har svårt att fortsätta vissla. Det är inte lätt att vissla och skratta samtidigt, bara så ni vet...! Därefter gjorde vi om övningen några gånger till och det gick också bra. Underbara hund!!
Den här veckan övar vi också inför utställningen i helgen. Det krävs både övning och taktik från mattes sida att få yrvädret att trava och stå stilla. Vi får se hur det går.
Vi har också planerat vårens kurser. Det som är aktuellt för vår del är först fortsättningen på valpkursen med syskonen. Några veckor efter att den är slut börjar våra första trevande försök på lydnadsplanen. Jag och Ozzy ska gå kurs i "Tävlingslydnad". Det gör vi för samma intruktör som vi haft på valpkurserna. Ska bli superkul!!!
/Agneta

Första utställningen

Nu har vi avverkat vår första utställning. Den gick av stapeln i Enköping och Ozzy skötte sig riktigt bra. Men som vanligt var han mycket GLAD! "Vilken kul utflykt det blev idag! Och så många kompisar det fanns här då" verkade lillskrutten tänka. Den enda hund som han var lite fundersam kring var en 11 månaders varghund. Jag är inte säker på om Ozzy förstod att den där jätten faktiskt också var en hund, så bjässen fick stå ut med några "vem är du?"-skall.
I ringen gick det bättre än väntat. Vi har inte övat så mycket på att stå snyggt och springa i trav. ("Galopp är mycket roligare, matte!!") Men det gick över förväntan. Resultatet blev 1:a med HP och en andra placering efter brorsan Arrac som blev BIR. Vi är mycket nöjda och grattis Arrac!
Nu får vi öva vidare till nästa utsällning om två veckor.

Nu är första valpkursen slut

Jaha, nu så har vi gått ut vår första valpkurs. Det hela avslutades med en liten tävling som innehöll sju moment - kunna lystra till sitt namn (hunden alltså, hihi), sitt, ligg, inkallning, varsågod, nej och gå fint ( typ "fot") i en åtta utan att bryta kontakten med föraren. Vi fick full pott på nästan allt. Dock tyckte Ozzy att det var alldeles onödigt att gå förbi ett helt paket med skinka utan att åtminstånde slicka lite (= 0 poäng). Sen var det det där med att gå fint runt en massa koner. Det börjar fastna och bitvis har vi superfin kontakt, men att gå en hel åtta utan att sätta nosen i gräset en enda gång, det är lite för mycket begärt av vår lilla skrutt, ännu så länge... Ozzy och alla syskonen med förare skötte sig dock utmärkt! Det kan nog uppfödar-Annika intyga. Hon var på plats dagen till ära - underbart med uppfödare som är så seriösa och engagerade i allt de gör. Det var kul med lite publik och jag tror Annika är ganska nöjd med allas insats så här långt. Valparna är ju faktiskt bara 4 månader. Det är lätt att glömma det ibland när allt bara flyter på och inlärningen går så bra. Dagens vinnare blev ändå Arrac som fick full pott på allt! Grattis brorsan!
Måste passa på att rekommendera Ekhagens hundskola för er som bor i Stockholm. Superbra kurser! Tack intruktör-Katarina!! Vi kommer tillbaka.
Nu är det uppladdning inför helgen och vår första utställning som gäller. Vi måste öva på att stå fint, för Ozzy hoppar gärna upp och ner mellan sitt och ligg så fort det inte händer något. Han vill ju träna och tror att vi ska hitta på roliga saker. Så vi får lägga lite krut på att kunna vara passiv i stående position. Vi gör vad vi kan...!

Jaktkurs och viltspår

Nu har vi börjat på vår första jakt/apporteringskurs. Mycket spännande. Ozzy var som vanligt på G och hade mycket åsikter om både det ena och det andra. Och då måste man ju göra sin röst hörd...!
Vi prövade på några olika övningar - apportering, sök, närsök och linjetag. Ozzy var duktig och tyckte allt var latjolajban. Nu få vi öva vidare på de övningar vi fått med oss. Ska bli kul och se hur detta utvecklar sig.

Vi har också gått vidare med viltspårandet. Dagens spår var ca 30-40 m långt och nästan helt rakt. Ozzy blev nyfiken redan långt före spårstarten och kände att det var nå´t på gång. Han nosade runt på spårstarten ett tag och gav sig sedan av rakt på spåret, mycket koncentrerad. Han spårade sakta och noggrant. Väldigt noggrant. Det tog sin lilla tid att nå fram till klöven, men fram kom han efter ett mycket fint arbete. Denna gången var han själv faktiskt lite stolt över "vinsten" och bar klöven i alla fall halvvägs hem, sen tyckte han att det räckte. Husse och matte blev glada över hans noggranhet och arbetsvilja i spårarbetet. Hellre sakta och bra än fort och slarvigt. Speciellt för Ozzy som annars är ett riktigt yrväder. Fortsättning följer...

Valpkursen fortskrider...

Igår var vi på kurs igen och nu är det bara en gång kvar. Alla brorsorna har blivit väldigt kontaktsökande mot sina mattar och hussar och övningarna börjar sitta ganska bra. Det är kul att se hur olika de är som individer de små syskonen. Vår lilla telning hör till en egen kategori som matte och husse kallar "Vild, vildare, Ozzy". Han är ett riktigt litet yrväder, i alla fall när han är på kurs. Då blir han extra "gladgalen". För glad är han! (och lite galen ibland) Han är så glad så att han inte vet hur han ska uttrycka allt det glada. Och det är ju kul med hundar som gillar livet! Men ibland får vi nästan skämmas. Det ser säkert ut som om han inte fått någon aktivering på hur länge som helst. Så är ju dock inte fallet. Vi tränar och busar ordentligt varje dag, men Ozzy verkar ha en rejäl On/Off-knapp. "Ska det va´, ska det va´ ordentligt" är Ozzys motto. Det som är extra positivt med den cirkus som ibland råder, är att han kan lyssna även om han är i full gång. Han ÄR kontaktbar, vilket känns väldigt roligt. Kanske ett ämne för agility? Ibland befinner han sig mer i luften än på marken och det i kombination med arbetsviljan och farten - man vet aldrig! (Bäst att matte börjar konditionsträna i så fall..)

Nästa gång är det sista gången på valpkursen och då ska vi tävla. Nja, tävla och tävla, det blir mer i form av en skojtävling för att visa vad vi lärt oss. Priser i form av hundkex har utlovats. Nu får vi skärpa till oss och träna duktigt till nästa vecka.

Hej på er så länge!
och puss från "Ozzytossy"

Vi övar sitt och ligg (med tandlös hund!)

Ibland räcker liksom inte tiden till som ni vet. Men nu, Johanna och ni andra som väntat, här kommer en uppdatering.
Valpkursen fortskrider och vi gör framsteg. Ozzy blir hela tiden mer och mer kontaktsökande och vi passar på att alltid belöna spontan kontakt. Vi övar vidare på sitt och ligg och börjar lägga in kommandon för detta. Att gå fint i koppel utan att dra, är Ozzy ganska duktig på, men övning skadar aldrig. Det som vi måste öva mest på är nog passivitet. "Det är ju så himla kul att jobba!" tycker Ozzy, så han förstår inte riktigt varför man ibland måste sitta och bara titta på när det händer saker.
Idag var vi och tittade på en MH-beskrivning. Det var hundar blandat från både från Agrosofen och Tollarbo. Det är kul att se hur lika, men ändå olika hundar från samma kull reagerar och hur de finner en lösning på situationen. Sist vi var på ett MH var för ca 10 år sedan. Man kanske borde titta lite oftare för det är lärorikt! Tack för en intressant förmiddag, alla duktiga hundar och förare!!
För övrigt kan vi meddela att Ozzy´s valptänderna rasar på löpande band. Ganska skönt faktiskt, för oss i alla fall. Samtidigt som tänderna trillar, så börjar öronen flaxa lite hit och dit. Ibland ser han ut som ett riktigt flygplan. Charmigt, javisst! Men vi får nog allt försöka massera ner öronen igen, dit där de hör hemma.

Miljöträning

Idag har Ozzy varit i hufvudstaden och tränat sig på att "vara en cool kille" bland bilar, bussar och ca 90 st duvor! Och han har åkt tunnelbana... Det hela gick över förväntan. Han tog det mesta med ro. Några saker var så klart lite läskiga, men han stressade aldrig. Bor man som vi, 30 meter från skogen, måste man ibland söka upp lite stökigare miljöer att träna sig på. Detta var andra gången som Ozzy var i Stockholm. Första gången var för någon vecka sedan. Då var han småskraj nästan hela tiden. Speciellt fontänen i Nytorgsparken var suspekt. Den fick sig faktiskt en utskällning. För säkerhets skull... Men som sagt, idag var Ozzy mycket coolare och gick fint i koppel utan att hoppa till för ovana ljud. Duktig pojke!

Klick, klick, klick...

Vi har nu varit på valpkurs två gånger och använt klickern i drygt en vecka. Jag kommer aldrig att släppa denna klicker!!!! Funderar på att limma fast den i handen... Rätt hanterad klicker och Ozzy lär sig nya saker på några minuter.
På kursen har vi fått lära oss olika kontaktövningar och ska öva på dem till nästa vecka. Utöver det har vi fått i läxa att lära hunden någonting som vi väljer själva, vad som helst. Eftersom Ozzy naturligt gärna sätter sig när han väntar på något under träningen, valde jag att börja med att lära honom stå på kommando. Det fattade han med hjälp av klickern på några minuter. Nu ska vi bara befästa själv ordet också.
Utöver "stå" så har jag valt att lära Ozzy vinka på kommando. Det föll sig naturligt när vi tränade hemma i köket idag. Plötsigt började han vifta med ena framtassen, något han aldrig brukar göra. Jag var inte sen att utnyttja det. Det tog 2 x 5 minuter, med en timmes paus emellan, att lära honom vinka. Nu gör han det på enbart kommando! Efter tio minuter! Jag fattar inte hur snabbt det kan gå att lära in nya saker med denna klicker. Jag tror inte jag kan ta åt mig alltför mycket ära, det är helt enkelt en mycket effektiv metod och så har vi en mycket duktig instruktör som har lyckats lära mig klickerkonstens grunder. Jag har ju aldrig använt klicker förut. Dessutom är Ozzy en hund som verkligen VILL lära sig. Han tycker det är superkul! Träningen fortskrider...

/Agneta

Apporteringsträning

Söndagen har delvis ägnats åt apportering. Lastade med dummys och en fågel begav vi oss ut i skogen. Vi började med att kasta en valpdummy och den hämtade han mycket glatt. Det här var första gången vi prövade dummy ute i skogen. Hittills har vi bara tränat det hemma i hallen, men det gick ju galant även bland träd och kottar. Eftersom vi var två som kunde hjälpas åt prövade vi även att medhjälparen stod en bit bort och bara släppte dummyn i backen utan att kasta något nämnvärt. Ozzy förstod även detta och hämtade den lika glatt! Kors i taket! I bland undrar man om det inte går lite för lätt...

Sedan var det dags för fågeln och den här gången gick Ozzy igång ordentligt. Första gången vi provade fågel var för några veckor sedan och då var han väldigt avvaktande. Men nu... Han blev helvild bara han kände lukten av fågeln och apporteringsviljan var det definitivt inget fel på! Han hämtade in fågeln i raketfart 6-7 gånger. Det fanns då och då tendens till att vilja sno iväg en bit för att hinna smaka lite extra på fågeln. Inte konstigt när det är så nytt och spännande för honom. Det löser sig...

Lägger ut lite suddiga bildbevis (det gick undan!).

Valpkurs med syskonen

Nu har vi kommit så långt att vi börjat på vår första kurs med Ozzy. Vi går en valpkurs hos Katarina på Ekhagens hundskola och just denna kurs är enbart för den valpkull som Ozzy kommer från. Väldigt lyxigt!
Första kurstillfället ägnades enbart åt teori - vilka mål och ambitioner vi har med våra hundar och vad vi vill hinna gå igenom på kursen. Vi fick sedan lära oss lite grunder i klickerträning. Detta har jag aldrig sysslat med tidigare, men det verkar vara mycket effektivt och känns spännande att prova. Vi fick varsin klicker och läxan till nästa vecka är att "klicka in" hunden. Detta innebär att hunden ska lära sig förknippa ljudet med något positivt, vilket så här i början så klart innebär godis!
Övningen går ut på att klicka och direkt ge godis! Inte svårare än så... Detta måste vara världens bästa övning för en hundvalp. Första gången jag provade tittade Ozzy på mig som om jag blivit helknasig. "Matte, har du inte missat något? Behöver jag inte göra nåt´t? Ska du bara sitta här och mata mig med godis? Schysst!!!"

Ozzy har en underbar träningsvecka framför sig...!

Valpträff i underbar höstsol!

Nu har valpträffen gått av stapeln! Oj, vad roligt att få se nästan hela kullen tillsammans igen, nu när de blivit hela tre månader gamla. Jag behöver väl egentligen inte nämna att det var full fart från början till slut.
Vi började med att låta valparna pröva agilitytunnlar, vilket Ozzy till en början tyckte var lite suspekt. Han har sprungit mycket genom en tunnel vi har hemma i trädgården, men den här var av ett annat kraftigare material, så det ekade läskigt där inne. Men skam den som ger sig - efter ett tag sprang han både genom den vanliga tunneln och den med "släp".
Dagen till ära hade uppfödar-Annika tagit med sig några fåglar för att småttingarna skulle få lite viltkontakt och kanske "apportera" lite. Valparna fick en och en nosa och undersöka fåglarna. Även här var Ozzy lite avvaktande och tog god tid på sig. Han nosade och studsade lite fram och tillbaka ett tag innan han vågade provnafsa. När han väl hade bestämt sig för att den där saken med ludd på (fjädrar!) nog inte var så farlig ändå, tog han till allas glädje upp den i munnen. Ozzy släpade runt den döda fågeln i gräset och blev allt ivrigare. Efter ett tag upptäckte han också att det inte var så praktiskt att bära den i näbben utan bytte till ett bättre grepp. Han höll sig omkring oss och såg ganska stolt ut över sin "trofé" och husse och matte var minst lika stolta över sin lille Ozzy.
Efter att alla valparna arbetat flitigt med betyget MVG, fick de busa av sig och brottas ordentligt. För det är något valpar gärna gör - brottas!!
På vägen hem i bilen åt Ozzy upp resterna av lunchen och somnade sedan på en gång, trött men lycklig. Det blev ingen kvällspromenad den kvällen. Han orkade helt enkelt inte. Det blev faktiskt ingen riktig fart på honom förrän på eftermiddagen dagen efter.

Tack för en mycket trevlig dag alla ni som kunde vara med och TACK till våra uppfödare Annika och Helen. Ni är toppen!

Vila och miljöträning

Den gångna veckan har vi tagit det mycket lugnt. Vi har haft fullt upp med jobb och badrumsrenovering. Varför tar allt alltid längre tid än planerat? Nu är iallafall badrummet klart!
Ozzy blev lite försummad under lördagen när vi var tvugna att vara inne och vara rörmokaren behjälplig. Det visade sig med besked senare under kvällen! Ozzy gjorde ALLT för att försöka aktivera både sig själv och oss. Han for runt som en komplett galning och busade med både kökshanddukar, byxben och vad han nu kom åt. Vi kunde ju inte direkt klandra honom eftersom han inte fått tillräckligt med aktivering...
Igår tog vi dock igen lite av det. Vi började med en rastrunda i skogen, hela familjen. Lillhusse och lillmatte är mycket stolta över Ozzy som ni ser. Efter skogspromenaden fortsatte vi med miljöträning som bla. innefattade hästar. Gud va´STORA saker det där var då! såg Ozzy ut att tänka. Han var mycket skeptisk i början när han såg hästarna i hagen och stod still och spanade länge. Det var hopptävling i stallet i närheten av där vi bor, så vi fortsatte dit för att titta lite. Ozzy blev mycket beundrad av människor vi mötte. "Åh, vilken söt liten hund!" Känns det igen av er andra som ockå är lyckliga valpägare? Ozzy skötte sig utmärkt. Han satt still och tyst och tittade intresserat på hästarna som hoppade. På vägen hem vågade han sig lite närmare hagen och nästan nosa på en häst. Men lite läskigt var det fortfarande! Han kanske har lite självbevarelsedrift ändå, vi har ibland tvivlat...
Det finns nämligen tillfällen då han flänger runt och kastar sig utför vad som för honom måste vara regelrätta stup. Husse och matte har vid det här laget satt hjärtat i halsgropen mer än en gång. I skogen klättrar Ozzy gärna upp på stora stenar och stockar för att sedan helt enkelt "flyga" därifrån. Nog för att han är en "fågelhund", men han verkar ha missuppfattat det hela lite. Så Annika - det kanske borde ha följt med en burk Valium i valpköpet - till husse och matte alltså...

Rådjursklöv - vad är det för något?

Idag lät vi Ozzy pröva ett viltspår för första gången. Kanske lite tidigt tycker en del, men nyfikna som vi är så kunde vi inte låta bli. I morse fick han först nosa på klöven hemma på köksgolvet. Till en början var det s u p e r l ä s k i g t, tyckte Ozzy. Han trodde att klöven skulle hoppa på och anfalla honom närsom helst. Men vi lät det ta sin tid och med lite uppmuntran närmade han sig sakta men säkert och började nosa. När vi tinade och gjorde iordning blodet var han desto mera nyfiken!
När spåret var lagt och väntan var över gjorde Ozzy sina första trevande försök i viltspårandets ädla konst. Han tog god tid på sig vid spårstarten och ringade en stund, varpå han började spåra åt rätt håll. Han arbetade mycket lugnt och metodiskt och gick av spåret ibland, både åt vänster och höger för att vara riktigt säker. Efter ett tag stannade Ozzy, satte sig mitt i spåret och verkade fundera på vad allt detta skulle vara bra för. Han behövde mycket uppmuntran och stöd för att fullfölja, men han kom till slut ända fram och hittade klöven. Nu var det läskiga med klöven som bortblåst och den verkade vara det bästa som hänt honom på länge!!!
Dagens framsteg: Övervunnen klövrädsla!

Tiden går... och Ozzy kommer på inkallning!

Gud va´ tiden går fort! På måndag har vi haft Ozzy i tre veckor, men på något sätt så känns det som om vi alltid haft honom. Han är en cool kille som bara hänger med! Mycket social är han, i positiv mening. Han gillar allt och alla utan att för den skull ohämmat kasta sig över någon han inte känner. Men han hälsar glatt!
Vi försöker ta ett par svängar i skogen varje dag - det är superkul tycker Ozzy. Det finns pinnar, kottar, doft av andra hundar och doft av rådjur! Vi har inriktat oss väldigt mycket på att träna inkallning och det har gett resultat. Han kommer till 100% - även med viss störning. Om han står och nosar på någonting, avbryter han det han gör och kommer som ett skott. Det hade vi inte vågat drömma om för tre veckor sedan. Men visst, bakslag kommer. Så nu gäller det att fortsätta träna och med ännu mera störningsmoment.
Härnäst på programmet står viltspår. Vi tänkte han skulle få prova ett kort enkelt spår så vi får se hur han reagerar. Återkommer med resultatet...

Vår nya familjemedlem!

Det har nu gått två veckor sedan vi hämtade vår underbara Ozzy. Han är familjens andra hund och mycket efterlängad. Denna underbara lilla varelse som har så mycket liv i sig, så mycket GLÄDJE! Är det inte lite märkligt att man kan älska en liten dunboll från första sekund, trots sylvassa valptänder, kiss på golvet och störd nattsömn. Vi njuter av varje dag - helt ärligt!
Det ska bli spännande att se vad det blir av denna lilla kille...