Vår lille kille är ganska självständig och initiativtagande. Detta är ju någonting som man som matte och husse oftast ser som positivt och uppskattar. Men det finns dock tillfällen när det hade varit, jag ska inte säga bättre, men i alla fall lugnare med en något mindre handlingskraftig hund :) Våra barn fick för några dagar sedan en toblerone av mormor och morfar att dela på som lördagsgodis. Denna chokladbit har alltså varsamt sparats ett tag i en låda i lillhusses rum. Igår när lördag äntligen kom, togs godiset fram och sedan försvann det...! Ja, inte hade barnen ätit upp det. När lillhusse tillfrågades var han lagt godiset, blev svaret "på köksbänken". I samma stund hittar Magnus några små, ynka, blöta pappersrester under matsalsbordet. Papprenas färg och form antydde att de en gång i tiden hade varit omslag på en mumsig toblerone. Vid det laget fanns bara ett svar på var godis tagit vägen. Ozzy! Han såg också ovanligt nöjd och belåten ut. Han hade alltså med inställningen att "bra tollare reder sig själv", lyckats ställa sig på bakbenen och nå nästan högst upp på köksbänken, norpa åt sig godsakerna och smyga iväg till matsalsrummet för att få kalasa i fred. Ozzy hade satt i sig hela klabbet, med kartong, aluminiumfolie och allt. Nåja, det hade väl inte varit hela världen om det inte varit för att choklad faktiskt kan vara väldigt giftigt för hundar. Matte som inte vet hur mycket kakao en toblerone innnehåller och inte heller vet hur känslig en tollarvalp är för teobromin, kastar sig på telefonen och ringer till djursjukhuset. Efter att ha redogjort för vad som inträffat och veterinären gjort en överslagsräkning beslutar vi gemensamt att avvakta lite. Veterinären tror inte att det är någon fara, utan ber oss ringa tillbaka omgående om vi märker att Ozzy blir påverkad. Och nog blev han påverkad alltid! Dock inte "förgiftningspåverkad", men han blev helt SPEEDAD! Ni som känner Ozzy vet att han är av den livliga sorten. Men det var bara förnamnet på gårdagskvällens beteende! Vi antar att blod-sockernivån var någonstans uppe vid öronen, för han visste inte var han skulle ta vägen. Han skuttade, sprang, skällde och var allmänt vild på ett sätt som han aldrig tidigare uppvisat.
I morse orkade Ozzy knappt gå upp ur sängen. Vanligen hoppar han upp så fort någon annan gör det, men inte i morse. Han tog god tid på sig, trött efter gårdagen strapatser. Men han verkar må bra och det är ju huvudsaken. De enda spåren efter chokladkalaset är nu högarna han lämnar efter sig i skogen. De glittrar så fint av stanjolpapper! Nåja, lugnet har i alla fall börjat återvända och både små och stora mattar och hussar har lärt sig en läxa. Ozzy kommer nog dock att "julpynta" vidare i skogen åtminstone en dag eller två.
LÄMNA INTE CHOKLAD FRAMME! Hunden når mycket mer än vad man tror. Värt att tänka på speciellt i juletider med Alladinaskar och annat. (Det är farligast med mörk choklad med mycket kakao i, men stor mängd av annan choklad är också riskfyllt - hjärtpåverkan bla.)
söndag 9 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar