Rådjursklöv - vad är det för något?

Idag lät vi Ozzy pröva ett viltspår för första gången. Kanske lite tidigt tycker en del, men nyfikna som vi är så kunde vi inte låta bli. I morse fick han först nosa på klöven hemma på köksgolvet. Till en början var det s u p e r l ä s k i g t, tyckte Ozzy. Han trodde att klöven skulle hoppa på och anfalla honom närsom helst. Men vi lät det ta sin tid och med lite uppmuntran närmade han sig sakta men säkert och började nosa. När vi tinade och gjorde iordning blodet var han desto mera nyfiken!
När spåret var lagt och väntan var över gjorde Ozzy sina första trevande försök i viltspårandets ädla konst. Han tog god tid på sig vid spårstarten och ringade en stund, varpå han började spåra åt rätt håll. Han arbetade mycket lugnt och metodiskt och gick av spåret ibland, både åt vänster och höger för att vara riktigt säker. Efter ett tag stannade Ozzy, satte sig mitt i spåret och verkade fundera på vad allt detta skulle vara bra för. Han behövde mycket uppmuntran och stöd för att fullfölja, men han kom till slut ända fram och hittade klöven. Nu var det läskiga med klöven som bortblåst och den verkade vara det bästa som hänt honom på länge!!!
Dagens framsteg: Övervunnen klövrädsla!