Äntligen! 1:a pris Lkl 1!

Idag tävlade vi klass 1 igen. Skam den som ger sig! Målet med denna tävling var att klara platsliggningen som vi tränat stenhårt på olika sätt. Och idag låg Ozzy som fast klistrad och vi fick 10 p. Äntligen. Det är så skönt och faktiskt helt underbart när det jobb man lägger ner lönar sig. Vissa hundar har platsliggningen naturligt i sig och andra måste träna riktigt mycket på det. Vi tillhör den senare kategorin. De övriga momenten också riktigt bra förutom linförigheten. Ozzy var märkbart störd av något bakom oss utanför ringen. Vet inte riktigt vad det var, men det är sådant som kan hända. Den senaste tiden har vi nästan bara tränat platsliggning och inte lagt ner så mycket på de övriga lydnadsmomenten. Målet har ju varit att klara platsliggningen, så resten har fått stå tillbaka lite. Trots att vi inte presterade vårt bästa idag, så fick vi ändå ett 1:a pris. Skönt! Nu är det bara att fortsätta träna för II:an. Tack till Åke och Monica som kom och agerade hejarklack!

Sommaren!

Länge har gått sedan vi skrev något. Allt har sin tid som det ju heter. Vi har haft fullt upp med att njuta av sommaren på olika vis. Rent hundmässigt har vi gjort stora framsteg, men också drabbats av viss frustration. Lydnadstävlandet har gått lysande, med undantaget det som frustrationen består av - platsliggningen. Resultatet från vår senaste tävling blev följande:

Platsliggning: 0
Tandvisning: 10
Linförighet: 8,5
Läggande: 10
Inkallning: 9,5
Ställande: 9
Apportering: 7
Hopp: 10
Helhet: 9

Totalt: 155,5

Skit också! Det kanske var den först tanken, men den försvann lika snabbt som den kom. Jag var SÅÅÅÅ nöjd med vad vi presterat. Trots att vårt tävlingsprogram började med ett nederlag kunde jag peppa både mig själv och min hund till att gå in och göra vårt bästa. Det bådar gott inför framtiden. Bara vi kan klura ut det där med platsliggningen. Varken jag eller någon annan har riktigt förtått vad som händer. Men när vi klurat ut det - då får ni andra på lydnadsplanerna passa er ;-)

Familjen har också hunnit med lite semester på Cypern. VARMT och skönt. Ozzy fick dock stanna hemma hos "morbror" (dvs. mattes bror). Viktoria och Rasmus låg i vattnet från morgon till kväll. Men de var också med i varsin barnklubb, Bamseklubben och Superkids-klubben. Vickan fick dock lite panik när vi precis kommit fram till hotellet och möttes av RIKTIGA Bamse. Han var så stor! Men mot slutet av veckan vågade hon faktisk krama honom och kände sig så modig!

När vi åkte till Cypern hade vi med oss ett foto på Ozzy som vi lämnade till en konstnär där nere. Han gjore en oerhört fin tavla av Ozzy som vi nu ska rama in.
Se bilden nedan. Förlagan är fotot överst på sidan.

Personspår

Den senaste veckan har vi ägnat åt en intensivkurs i personspår. Tanken är att vi ska kunna starta appellklass efter sommaren. Ozzy har alltid varit mycket road av att spåra. Hittills har vi bara ägnat oss åt viltspår, men nu har vi som sagt vidgat våra vyer. En del säger att det är svårt att få en hund som är tränad på blodspår att börja spåra människor, men det tror jag inte ett dugg på. Spår som spår, det är jobbet i sig som hunden gillar.
Den första kvällen på kursen var Ozzy lite tveksam och funderade på vad det var jag ville att han skulle göra. "Matte, det verkar vara ett spår här, men har du inte glömt något?" När han väl kom igång gick det bra. Sedan har formkurvan bara gått rakt upp. Han är så taggad, men på ett lugnt och balanserat sätt. Vårat avslutningsspår igår var 1 km långt och drygt 1 timme gammalt och så bra som han spårade då har han aldrig gjort förut. Han höll ett högt och stadigt tempo från början till slut och tvekade ytterst få gånger. Han har också blivit mindre yvig i sitt arbetssätt. Den av de saker jag fått hjälp med på kursen av vår tränare Jan-Ola, är att få Ozzy stadigare i spåret och inte flaxa så mycket. Jag har trott att Ozzy´s flängande har varit ett sätt att dubbellkolla spåret för att vara riktigt säker på var det går. Jan-Ola såg något annat. Han såg en hund som hade sådan stenkoll på spåret, så att han hade tid att samtidigt kolla annat på vägen. "Hm, här gick det en hare i morse, spännande!" Och så tillbaka till spåret igen. Men nu igår så var flaxandet nästan borta. Jag är så glad och oerhört nöjd med denna hund!! Han utvecklas med stormsteg och gör alltid sitt bästa.

Lydnadsdebut! och jag är så glad...!!

Idag har vi debuterat i tävlingslydnad, både Ozzy och jag. Varken han eller jag har nånsin tävlat förut, men vi åkte till VaBK med gott mod och bra känsla. Vädret var inte optimalt för koncentration och tankeverksamhet - strålande sol, jättevarmt och nästan vindstilla.

Det hela gick över förväntan. Trots att vi nollade platsliggningen (läskig schäfer på ena sidan och en doberman på andra - bäst att jag tar skydd hos matte...) fick vi 149 poäng! Jag är alltså SUPERNÖJD! Hade Ozzy vågat ligga kvar, så hade vi hamnat på ca 180 poäng.

Så här såg betygen ut:

Platsliggning: 0

Tandvisning: 8

Linförighet: 8,5

Läggande: 10

Inkallning: 9,5

Ställande: 8,5

Apportering: 5 (Grep före kommando och satt inte still. Tänker inte lägga ner en massa jobb på detta konstiga moment. Bara koeff. 1)

Hopp: 10

Helhet: 8

SUMMA: 149 p.

Tack alla träningkompisar och mina instruktörer Katarina, Lotta och Kent för peppning och goda råd.

Kan ni gissa vad vi ska träna för något nu under veckan ;-) ?

Så här glad såg Ozzy ut! Blöt, i ett desperat avsvalkningsförsök av matte.

Mer tävlingsträning

Idag packade vi in hela familjen och åkte på tävlingsträning på VaBK. Vi var ca 9 ekipage som hjälptes åt att ordna lydnadstävling åt varandra. Mycket nyttigt! Ozzy var riktigt bra, med tanke på att det för honom var ny mark och okända hundar och människor runtomkring. Precis som på tävling. Det blev lite småmissar här och där, men på det stora hela är jag mycket nöjd. Man märker dock att precisionen blir lidande när han måste koncentrera sig allt längre tid och han kan bli lite frustrerad när han får vänta extra länge på belöningen. Han ger dock inte upp, utan blir snarare mer taggad. Roligt, roligt!!

Tävlingsträning

I veckan hörde Katarina med BC:n Fixa av sig och ville träna platsliggning med oss. Sagt och gjort, vi träffades på DTBK och tränade platsliggning med störning och fotgående. Hundarna klarade det mycket bra trots att det var fullt med tränande ekipage överallt.

I lördags var vi hemma hos brorsan Arrac för lite social samvaro och träning. Först gick i iväg till en äng i närheten för att Ozzy och Arrac skulle få utrymme att springa och hälsa ordentligt. Det var länge sedan de umgicks på nära håll och då är man ju inte riktigt säker på vad de tycker om varandra. Det har ju faktiskt hunnit bli två stora stiliga karlar av dem, men det fanns inte tillstymmelse till gruff åt något håll. De sprang och lekte för glatta livet, precis som när de var valpar och kom överrens hur bra som helst!!! Det var en ren fröjd att se dem tillsammans!

Efter hälsandet satte vi oss i solen på Åke och Monicas veranda och fikade och hade det urmysigt. Hundarna strosade omkring och hade det gott i solen de med. Träningen därefter bestod i att jag och Monica turades om att kommendera varandra i lydnadsmomenten. (Ivrigt påhejade av Åke och Magnus som åskådare ;-)) Arrac var duktig och samlad. Det gick riktigt bra även för Ozzy när han väl jobbat upp koncentrationen. Det tar en liten stund, men vi börjar faktiskt känna oss mogna för att tävla!

Glatt överraskad!

Idag har vi haft avslutning på tävlingslydnadskursen för Katarina. Och jag är så glad. Som vanligt. Jag tycker jättemycket om Katarina för hennes positiva inställning och förmåga att se och lösa problem. Vi tävlingstränade idag och fick blanda moment ur både klass I och II. Ozzy och jag gjorde fritt följ, inkallning, ställande, I:ans hopp och II:ans apportering. Det hela videofilmades. Därefter gick vi igenom II:ans alla moment och alla fick visa hur lång de har kommit med dem. Vi har varit 5 st ekipage i den här träningsgruppen och alla har varit så duktiga och flitiga. Med framförallt har vi haft väldigt kul tillsammans!
Jag blev glatt överraskad av Ozzy idag. Fotgåendet börjar verkligen sitta! Han känns allt säkrare och håller bra position. Även moment vi inte kört på ett tag satt riktigt bra idag. Det märks att han mognat mycket sista tiden och att han behöver fundera några dagar på varje momenten. Det enda han slarvade med idag var ingångarna. Dem som han gjort så bra förut! Vi får träna dem separat ett tag så blir det bra. Det samlade omdömet vi fick av Katarina var att vi var det ekipage som gjort störst framsteg under kursen. Det känns jättekul att få höra sådant!! Nu ska vi slipa vidare ett litet tag. För snart är det dax att pröva vingarna på tävlingsbanan.

Duktiga Ozzy!

Vi är stolta över vår hund. Förra helgen gick vi ett viltspår i öppenklass. Det var varmt och supertorrt i spåret. Ozzy började bra. Starten var nere i en halvskuggig granskog, så Ozzy tågade på bra. Efter ett tag gick spåret upp över ett berg med enbart vitmossa på. Mossan knastrade under fötterna och jag fattar inte hur han kunde känna något spår överhuvudtaget däruppe i värmen. Men det var också där som han villade bort sig lite. Ozzy som inte ger upp i första taget, kämpade på och letade sig vidare. Han ginade dock en lång sträcka innan han kom på spåret igen. Sedan gick det som på räls igen och skottprövningen var inte något problem heller. Resultatet av det hela blev ett 2:a pris. Det är klart man vill ha 1:an, men vi är såååå nöjda. Ozzy gjorde allt han kunde och det fanns inte förutsättningar för en 1:a den dagen.

Protokollet:
Start och sträcka 1
Tar snabbt an spåret
Klarar utan tvekan

Vinkel 1
Klarar
Ginade

Sträcka 2
Osäkert/kryssande

Vinkel 2
Klarar bloduppehåll/återgång
Stor gining

Sträcka 3
Bloduppehåll
Klarar utan tvekan

Vinkel 3
Bloduppehåll
Klarar utan tvekan

Sträcka 4
Klarar utan tvekan

Vinkel 4
Klarar utan tvekan

Sträcka 5
Klarar utan tvekan

Spårslut
Klarar utan tvekan


I morgon ska vi börja på en kurs i appellydnad. Ska bli jättekul!!

Halv storm!

Idag har vi spårat. Ett träningsspår som i öppenklassen. Ozzy tyckte att det bitvis var lite knepigt. Att liggtiden var ca 17 tim tror jag inte spelade så stor roll. Däremot var det mycket kallt i natt och så började det blåsa rejält. Det märktes på Ozzy att vinden gjorde det hela svårare och han var tvungen att slå tvärs över spåret mycket mer än i vanliga fall. Han spårar ganska yvigt normalt sätt också, det är hans sätt att jobba. Men idag var det extremt. Fram kom vi i alla fall och den sista biten var han tvärsäker. Dagen D närmar sig.

Kan även meddela att jag bestämt plats och datum för vår lydnadsdebut! Tänker dock inte avslöja det riktigt än. Måste förlika mig med tanken själv först. Nervös!!! Men det kommer att gå bra :-). Jag behöver ett konkret mål att jobba mot för att få till det sista i träningen, så därför har jag helt enkelt bestämt ett datum.

Viltspår och lydnad

Viltspår! Tjohoo!!, sa Ozzy. Vi har inte tränat viltspår på hela vintern för det har varit ganska mycket snö i skogen. Men nu har vi satt fart! Vi har lagt flera spår de senaste dagarna och Ozzy tycker att det är hur kul som helst. Just nu tränar vi mycket på tillbakagångar, bloduppehåll och långa liggtider. Verkar inte vara några problem. Ozzy spårar glatt och säkert. Men tanken är att han ska få lite mer rutin innan vår stundande debut i öppenklassen.

Lydnaden går också framåt. Fotgåendet är mycket bättre nu. Momenten klass I sitter rätt bra och vi håller på med de moment som är nya i klass II. Mycket pill med fjärrdirigeringen. Fördelen med sådana moment är dock att man lätt övar dem varsomhelst, eftersom det inte kräver så stora fria ytor.

Grattis till Ozzy´s syster Juni som just tävlat klass II med 196 p!!!

Lydnadskurs

Idag startade vår lydnadskurs vi ska gå för Katarina. Äntligen! Jag har längtat och jag tror faktiskt att även Ozzy har gjort det. Under den här kursen ska vi gå igenom hela klass II. Jag kan nog sammanfatta Ozzy´s och min dag med ett ord: glädje! Min glädje grundade sig i att Ozzy har mognat och skötte sig SÅ mycket bättre än jag faktiskt förväntat mig. Vi är 5 ekipage i gruppen (varav en löptik!) och Ozzy visade prov på stort tålamod under teoretiska genomgångar. Han skötte sig även utmärkt under träningen och var uppmärksam mot mig och brydde sig inte om de andra lösa hundarna. Ozzy´s glädje gick inte heller att ta miste på - han fick ju träna! Vad mer kan man begära? :-)
Vi började med fritt följ som Katarina filmade. Ozzy och jag var först ut med detta och det gick väl sisådär. Ozzy har en ganska lång "uppvärmningssträcka" för att jobba upp koncentrationen, så nästa gång ska vi ta oss mer tid till detta. Han kom dock igång bra efter en stund, men han går fortfarande för långt fram. Men jag deppar inte. Jag gjädjer mig åt att han går RAKT och har viljan. Bara att kämpa på. Jag har fått bra tips av Katarina och de andra i gruppen för att få honom i bättre position.
Vi gick även igenom momentet rutan. Ozzy´s fart fram kan man inte klaga på. Han har dock inte greppat riktigt vad själva rutan är för något. Men eftersom vi använder tasstarget, som han fullkomligt älskar, så ska det nog inte ta så lång tid.
Vi hann också med en del tävlingsträning, dvs. förbereda sig utanför planen för att sedan gå in på själva appellplanen, ställa upp och påbörja första momentet. Det här är något som många missar att träna! Men det är ack så viktigt. Bara till exempel bör man bestämma sig för om man vill ha hunden gåendes fot eller bara löst vid sidan när man går in för att påbörja programmet.
Nu ska vi träna som dårar under veckan!!

Fot!

Jag har varit på föreläsning om fotgående hos Eva Bodfäldt. Mycket givande! Jag tror nog att alla närvarande fick sig några tankeställare lite till mans. Fotgåendet bygger på så mycket annat än just fotgåendet, om ni förstår vad jag menar. Kontakt!!! Den kontakten går inte heller att bygga upp genom att nöta fotgående framåt. Det krävs att man lägger grunden på ett helt annat sätt, nämligen att vänster sida ska vara den bästa platsen i världen att vara på. UTAN KRAV!!! Hunden ska spontant söka upp den sidan för att det är så himla kul och tryggt just där. Eva plockar bort alla kommandon vid dessa övningar för att det inte ska finnas något negativt med att gå i fotposition. Lek och gos vid vänster sida är det som gäller. Utan krav på kontakt. När kontakten kommer spontant så belönas den med lek vid vänster sida. Godis är överreklamerat i träningen. Va?! Jo, men det är ju egentligen lätt att förstå. Ett enda godismatande övar inte upp kontakten mellan hund och förare. Det är mycket bättre att belöna spontan kontakt med MER kontakt. En samvetsfråga - hur många har gått ut på en appellplan bara för att gosa med hunden? Nej, det har faktiskt inte så många gjort. Appellplanen blir en laddad plats med stora krav och inte så mycket kärlek. Missförstå mig rätt - alla älskar sin hund, men "är man ute för att träna, så ska det också tränas" och då kanske själva kontakten kommer i skymundan för alla moment som ska tränas in. Nu är det ju så att många hundar skulle behöva mer kärlek, kanske på just appellplanen. Eva visade praktiskt med en hund med gnällproblematik. Den hunden gnällde vid varje momentstart och under hela fotgåendet. Hundens matte hade omedvetet belönat varje gnäll med ögonkontakt vilket gett helt fel signaler till hunden. (ögonkontakt=belöning) Detta var en hund med stort behov av fysisk kontakt och mycket gos. Det fick han hemma, sov till och med i sängen. Men det var där det... I träningen ville han också ha den kontakten och i frustration kom gnäll. När matte dessutom då omedvetet belönar beteendet är det svårt att bryta det. Eva bad hundens matte göra fotgåendet med blicken RAKT FRAM och så fort hunden varit tyst i minst 5 sek belöna honom med snabb ögonkontakt för att sedan fortsätta titta rakt fram igen. (Hela tiden i oavbrutet fotgående). När matte fått till några lyckade ögonbelöningar, så skulle hon vid nästa belöningstillfälle sätta sig ner och gosa med sin hund. När han lugnat sig och stod och tryckte sig mot sin klappande matte, fick de fortsätta fotgåendet och upprepa det hela. Detta var mycket effektivt!! Efter ca 30 min märktes en stor förbättring och den hunden var 6 1/2 år och hade gnällt undet nästan hela sitt träningsliv. Eva trodde att det kanske skulle ta ett halvår att komma tillrätta med problemet helt och hållet. Det kommer säkert att gå bra med den snabba förändringen på bara en kväll! Lycka till i fortsättningen!

Ja, det är inte lätt det här med hundar. Men förbaskat kul! Jag fick många bra tips och idag har vi varit ute och praktiserat några av dem med bra resultat. Målet är att få till ett lugnare fotgående och det känns som om vi är på väg dit.

Jaktträning hos Anita Norrblom

Igår var vi på en heldags jaktkurs hos Anita Norrblom. Vi var sex ekipage som var med, alla Agrosofenhundar. Vi hade mycket trevligt och roligt! Det var första gången jag var på kurs hos Anita och det var med spänning vi åkte dit, Ozzy och jag. Jag har hört så mycket gott och positivt om henne och jag blev inte besviken! Hon har en enorm kunskapsbank att gräva ur och ser varje hund som en individ och har träningsförslag anpassade därefter. Vi började med kontaktövningar, först utan störning och sedan med. Sedan blev det inkallning med störning. Störningen bestod i att Anita stod vid sidan av och lät och bollade med en dummy som hon sedan kastade. Hunden skulle sitta kvar hela tiden tills föraren visslade inkallningssignal och sedan komma utan att attraheras av dummyn. Det klarade Ozzy galant. Nästa övning bestod i att Anita gick ut och laddade ett litet område utan att lägga ut något. Sedan fick vi en och en ge ett frikommando för att se vad hunden hittade på. Jag vill minnas att alla hundar sprang till den del som Anita traskat runt i. När hunden nosat och letat en stund skulle vi vissla inkallning. Detta visade sig vara mycket svårare än med bara en kastad dummy som retning. Ozzy kom, efter viss tvekan... Måste övas! Vi övade och fick tips också vad det gäller jaktfot. Hunden ska ju kunna gå kvar i jaktfot oavsett vilken terräng man hamnar i. Övningen bestod i att gå ner genom en liten ravin med stockar och buskar, upp på andra sidan och tillbaka igen, hela tiden med hunden i fotposition. Vi det här laget så började Ozzy dock bli ganska trött i mössan, så vi hoppade över just den övningen, så att han skulle få vila lite i bilen. Jaktfot är något vi ändå måste börja öva ordentligt från grunden, så det tar vi hemma i lugn och ro.
Under lunchen pratade vi en del om de olika jaktprovstyperna och vad domaren egentligen tittar på. Anita är ju själv jaktprovsdomare sedan flera år tillbaka. Dagen avslutades med lite dirigeringsövningar anpassade för varje hund.
Tack alla som var med och tränade utan prestigetänkande! Det är ju som Anita säger - "man är på kurs för att träna och då är det bra om det går åt skogen". Och tack till Annika som ordnade denna kurs för oss.
Tack Anita! Vi kommer tillbaka.

/Agneta

On eller off?

Igår var jag på en clinic hos Eva Bodfäldt. Den handlade om on/off-problematiken och var mycket intressant. För det första är Eva lätt och rolig att lyssna på. Hon förklarar på ett begripligt sätt och visar rent praktiskt. Hon tog upp ämnet stress och överaktivitet hos hundar och vilka problem det kan innebära. Det är ju lätt att säga att en mycket aktiv hund är stressad, men så behöver inte fallet vara. Det hela är mycket mer komplext än så. Eva visade på några hundar hur man kan sheipa fram ett lugn hos en hund. Det görs i flera olika steg och handlar om att belöna passivitet med lek. Något tänkvärt hon sa var att man ofta får höra saker i stil med att "en lektokig hund ska man inte leka vilt med för att inte spä på problemet". Men det är ofta just det man behöver göra! En sådan hund måste få utlopp för sin aktiva sida och får den inte det tillsammans med sin matte eller husse, så hittar den med all säkerhet någon annan att göra det med. Därför är det bättre att leka så mycket det behövs, för leken är ju också vårt bästa sätt att vårda relationen till vår hund på. Eva tog också upp hur man kan få en hund som inte gillar att leka att ändra uppfattning och hur man kan öka resp. minska föremålsintresset / bytesmedvetenheten hos sin hund.

Jag har fått många saker att fundera på och flera träningstips vilket känns jättekul!!!
Nu du Ozzy, nu ska vi jobba på ett och annat ;-)

Apporteringsträning

Idag har vi återupptagit apporteringsträningen med vilt. Ozzy har alltid varit mycket intresserad av det vilt som presenterats för honom, men han har samtidigt varit avvaktande.
Han har sprungit fort fram och sedan stannat och nosat och undersökt noga. Snabba gripanden har vi varit mil ifrån. Men så idag bestämde jag mig för att ta tag i detta och börja om frjån början. Det innebar fågelträning på köksgolvet. Jag lät Ozzy gå igenom anden och nosa en god stund. Sedan började jag klicka fram ett gripande med blodpudding som belöning. Fungerade mycket bra! Med lite uppmuntrande ord tog han fågeln och kom fram till mig med den. Sedan prövade jag att ha honom vid sidan och skicka honom till andra sidan köket för att apportera anden. Ozzy for iväg som en kanon och greppade fågeln utan minsta tvekan. Han sprang direkt tillbaka till mig och avlämnade i handen. (Det där med avlämning var inte jag krävde, men blir det rätt så får man ju tacka och ta emot!) Kors i taket! Jag upphör aldrig att förvånas över hur stora underverk lite paus i träningen kan göra. Det var som sagt länge sedan vi tränade vilt och det där med spontana gripanden har aldrig varit Ozzys grej. Så det som hände idag måste betecknas som STORA framsteg för oss. Nu är det bara att kämpa vidare :-)!

Lydnadsträning i vinterkylan

Igår var vi och tränade lydnad på Bro-Håbo. Ozzy skötte sig över förväntan och var hyfsat koncentrerad trots att andra syskon och släktingar också tränade runt omkring honom. Vi filade mest på fotgåendet och lite stadga. Ett problem vi haft är att Ozzy gärna tjuvar vid hoppmomentet. "-Hoppa är ju så himla kul, matte!!!" Varför ska jag behöva vänta?". Jag har försökt avhjälpa det med att lämna honom framför hindret och gå över till andra sidan och bara väntat där så länge jag vågat. Sedan har jag gått tillbaka till Ozzy utan att han fått hoppa. Det verkar ha fungerat bra. Han sitter mycket stadigare nu.
Fotgåendet jobbade vi upp riktigt bra igår. Han går fortfarande lite långt fram, men det tar sig. När han gick som bäst igår, fick jag ett infall att pröva språng marsch. Det fungerade! Ozzy bibehöll kontakten och gled inte framåt som han gjort tidigare!
Vi gjorde också en platsliggning med brorsan Assar. Dock inte riktigt hela två minuter, för det var så kallt. Men Ozzy låg stadigt och koncentrerat hela tiden och satte sig inte förrän på mitt kommando. SKÖNT! Platsliggningen har varit min "stora klump i magen", men nu kan jag äntligen börja känna tilltro. Vårat slit har gett resultat!

Struktur i träningen

Ett av mina nyårslöften är att bli ännu mer strukturerad i hundträningen. Egenligen gillar jag inte termen "nyårslöfte" därför att varje ny dag är början på framtiden och det är aldrig försent att ändra på saker till det bättre. Varför vänta till just nyår? Nåväl, nyår eller inte - här ska struktureras, organiseras och analyseras! Oj, det lät kanske pretantiöst, men siktar man mot stjärnorna kanske man åtminstone landar i trädtopparna. Den sista tiden har jag känt alltmer att det blivit lite väl mycket slentrianträning. Jag måste sätta mig ner och gå igenom varje lydnadsmoment och fundera på vad som fungerar och vad som inte gör det. Sen ska det utarbetas en handlingsplan! Jag måste också börja höja kriterierna för Ozzy och våga låta honom misslyckas någon gång ibland. Annars vet man ju inte var gränsen går. Ozzy är inte en sådan hund som ger upp efter en eller två uteblivna belöningar, utan han blir snarare ännu mer taggad, så jag ser inte så stor fara i det. Videokameran kommer också att användas flitigt framöver. Oöverträffat redskap för att förstå vad som felar! Sedan har jag också tillgång till något som alla borde ha - en femårig lillmatte som förmodligen också håller på att bli en hundträningstok! Viktoria hakar på ut i alla väder och har ingenting emot att stå och kommendera fotgående och annat i hällregn. Hon börjar blir riktigt duktig och kan snart alla kommandon!

"-Är föraren redo? Framåt marsch!" Hon är för söt.

GOTT NYTT ÅR!!!

Så var det nytt år igen. Det känns ganska härligt med oskrivna blad i almanackan och att få börja planera inför kommande aktiviteter!

Nyårsafton firade vi hemma i lugn och ro denna gång. Mysigt och skönt. Ozzy tog det hela med ro. Förutom att man ju måste vakta en del... Raketer och smällare började flyga runt i luften redan på tidiga eftermiddagen som det brukar. Det var bara det att vid varje smäll trodde Ozzy att det var någon som kom och knackade på dörren. Mycket upprörande! Och så höll det på under kvällen. Framåt tolvslaget när det brakade löst som värst hade dock Ozzy gett upp och la sig att sova i soffan.

Kolla vad jag hitta!!

"Husse, kan du tända den här?"

"NU SMÄLLER DET SNART!"

"Puh, det är jobbigt att fira nyår..."