Fot!

Jag har varit på föreläsning om fotgående hos Eva Bodfäldt. Mycket givande! Jag tror nog att alla närvarande fick sig några tankeställare lite till mans. Fotgåendet bygger på så mycket annat än just fotgåendet, om ni förstår vad jag menar. Kontakt!!! Den kontakten går inte heller att bygga upp genom att nöta fotgående framåt. Det krävs att man lägger grunden på ett helt annat sätt, nämligen att vänster sida ska vara den bästa platsen i världen att vara på. UTAN KRAV!!! Hunden ska spontant söka upp den sidan för att det är så himla kul och tryggt just där. Eva plockar bort alla kommandon vid dessa övningar för att det inte ska finnas något negativt med att gå i fotposition. Lek och gos vid vänster sida är det som gäller. Utan krav på kontakt. När kontakten kommer spontant så belönas den med lek vid vänster sida. Godis är överreklamerat i träningen. Va?! Jo, men det är ju egentligen lätt att förstå. Ett enda godismatande övar inte upp kontakten mellan hund och förare. Det är mycket bättre att belöna spontan kontakt med MER kontakt. En samvetsfråga - hur många har gått ut på en appellplan bara för att gosa med hunden? Nej, det har faktiskt inte så många gjort. Appellplanen blir en laddad plats med stora krav och inte så mycket kärlek. Missförstå mig rätt - alla älskar sin hund, men "är man ute för att träna, så ska det också tränas" och då kanske själva kontakten kommer i skymundan för alla moment som ska tränas in. Nu är det ju så att många hundar skulle behöva mer kärlek, kanske på just appellplanen. Eva visade praktiskt med en hund med gnällproblematik. Den hunden gnällde vid varje momentstart och under hela fotgåendet. Hundens matte hade omedvetet belönat varje gnäll med ögonkontakt vilket gett helt fel signaler till hunden. (ögonkontakt=belöning) Detta var en hund med stort behov av fysisk kontakt och mycket gos. Det fick han hemma, sov till och med i sängen. Men det var där det... I träningen ville han också ha den kontakten och i frustration kom gnäll. När matte dessutom då omedvetet belönar beteendet är det svårt att bryta det. Eva bad hundens matte göra fotgåendet med blicken RAKT FRAM och så fort hunden varit tyst i minst 5 sek belöna honom med snabb ögonkontakt för att sedan fortsätta titta rakt fram igen. (Hela tiden i oavbrutet fotgående). När matte fått till några lyckade ögonbelöningar, så skulle hon vid nästa belöningstillfälle sätta sig ner och gosa med sin hund. När han lugnat sig och stod och tryckte sig mot sin klappande matte, fick de fortsätta fotgåendet och upprepa det hela. Detta var mycket effektivt!! Efter ca 30 min märktes en stor förbättring och den hunden var 6 1/2 år och hade gnällt undet nästan hela sitt träningsliv. Eva trodde att det kanske skulle ta ett halvår att komma tillrätta med problemet helt och hållet. Det kommer säkert att gå bra med den snabba förändringen på bara en kväll! Lycka till i fortsättningen!

Ja, det är inte lätt det här med hundar. Men förbaskat kul! Jag fick många bra tips och idag har vi varit ute och praktiserat några av dem med bra resultat. Målet är att få till ett lugnare fotgående och det känns som om vi är på väg dit.