Personspår

Den senaste veckan har vi ägnat åt en intensivkurs i personspår. Tanken är att vi ska kunna starta appellklass efter sommaren. Ozzy har alltid varit mycket road av att spåra. Hittills har vi bara ägnat oss åt viltspår, men nu har vi som sagt vidgat våra vyer. En del säger att det är svårt att få en hund som är tränad på blodspår att börja spåra människor, men det tror jag inte ett dugg på. Spår som spår, det är jobbet i sig som hunden gillar.
Den första kvällen på kursen var Ozzy lite tveksam och funderade på vad det var jag ville att han skulle göra. "Matte, det verkar vara ett spår här, men har du inte glömt något?" När han väl kom igång gick det bra. Sedan har formkurvan bara gått rakt upp. Han är så taggad, men på ett lugnt och balanserat sätt. Vårat avslutningsspår igår var 1 km långt och drygt 1 timme gammalt och så bra som han spårade då har han aldrig gjort förut. Han höll ett högt och stadigt tempo från början till slut och tvekade ytterst få gånger. Han har också blivit mindre yvig i sitt arbetssätt. Den av de saker jag fått hjälp med på kursen av vår tränare Jan-Ola, är att få Ozzy stadigare i spåret och inte flaxa så mycket. Jag har trott att Ozzy´s flängande har varit ett sätt att dubbellkolla spåret för att vara riktigt säker på var det går. Jan-Ola såg något annat. Han såg en hund som hade sådan stenkoll på spåret, så att han hade tid att samtidigt kolla annat på vägen. "Hm, här gick det en hare i morse, spännande!" Och så tillbaka till spåret igen. Men nu igår så var flaxandet nästan borta. Jag är så glad och oerhört nöjd med denna hund!! Han utvecklas med stormsteg och gör alltid sitt bästa.