Lydnadskurs

Idag startade vår lydnadskurs vi ska gå för Katarina. Äntligen! Jag har längtat och jag tror faktiskt att även Ozzy har gjort det. Under den här kursen ska vi gå igenom hela klass II. Jag kan nog sammanfatta Ozzy´s och min dag med ett ord: glädje! Min glädje grundade sig i att Ozzy har mognat och skötte sig SÅ mycket bättre än jag faktiskt förväntat mig. Vi är 5 ekipage i gruppen (varav en löptik!) och Ozzy visade prov på stort tålamod under teoretiska genomgångar. Han skötte sig även utmärkt under träningen och var uppmärksam mot mig och brydde sig inte om de andra lösa hundarna. Ozzy´s glädje gick inte heller att ta miste på - han fick ju träna! Vad mer kan man begära? :-)
Vi började med fritt följ som Katarina filmade. Ozzy och jag var först ut med detta och det gick väl sisådär. Ozzy har en ganska lång "uppvärmningssträcka" för att jobba upp koncentrationen, så nästa gång ska vi ta oss mer tid till detta. Han kom dock igång bra efter en stund, men han går fortfarande för långt fram. Men jag deppar inte. Jag gjädjer mig åt att han går RAKT och har viljan. Bara att kämpa på. Jag har fått bra tips av Katarina och de andra i gruppen för att få honom i bättre position.
Vi gick även igenom momentet rutan. Ozzy´s fart fram kan man inte klaga på. Han har dock inte greppat riktigt vad själva rutan är för något. Men eftersom vi använder tasstarget, som han fullkomligt älskar, så ska det nog inte ta så lång tid.
Vi hann också med en del tävlingsträning, dvs. förbereda sig utanför planen för att sedan gå in på själva appellplanen, ställa upp och påbörja första momentet. Det här är något som många missar att träna! Men det är ack så viktigt. Bara till exempel bör man bestämma sig för om man vill ha hunden gåendes fot eller bara löst vid sidan när man går in för att påbörja programmet.
Nu ska vi träna som dårar under veckan!!

Fot!

Jag har varit på föreläsning om fotgående hos Eva Bodfäldt. Mycket givande! Jag tror nog att alla närvarande fick sig några tankeställare lite till mans. Fotgåendet bygger på så mycket annat än just fotgåendet, om ni förstår vad jag menar. Kontakt!!! Den kontakten går inte heller att bygga upp genom att nöta fotgående framåt. Det krävs att man lägger grunden på ett helt annat sätt, nämligen att vänster sida ska vara den bästa platsen i världen att vara på. UTAN KRAV!!! Hunden ska spontant söka upp den sidan för att det är så himla kul och tryggt just där. Eva plockar bort alla kommandon vid dessa övningar för att det inte ska finnas något negativt med att gå i fotposition. Lek och gos vid vänster sida är det som gäller. Utan krav på kontakt. När kontakten kommer spontant så belönas den med lek vid vänster sida. Godis är överreklamerat i träningen. Va?! Jo, men det är ju egentligen lätt att förstå. Ett enda godismatande övar inte upp kontakten mellan hund och förare. Det är mycket bättre att belöna spontan kontakt med MER kontakt. En samvetsfråga - hur många har gått ut på en appellplan bara för att gosa med hunden? Nej, det har faktiskt inte så många gjort. Appellplanen blir en laddad plats med stora krav och inte så mycket kärlek. Missförstå mig rätt - alla älskar sin hund, men "är man ute för att träna, så ska det också tränas" och då kanske själva kontakten kommer i skymundan för alla moment som ska tränas in. Nu är det ju så att många hundar skulle behöva mer kärlek, kanske på just appellplanen. Eva visade praktiskt med en hund med gnällproblematik. Den hunden gnällde vid varje momentstart och under hela fotgåendet. Hundens matte hade omedvetet belönat varje gnäll med ögonkontakt vilket gett helt fel signaler till hunden. (ögonkontakt=belöning) Detta var en hund med stort behov av fysisk kontakt och mycket gos. Det fick han hemma, sov till och med i sängen. Men det var där det... I träningen ville han också ha den kontakten och i frustration kom gnäll. När matte dessutom då omedvetet belönar beteendet är det svårt att bryta det. Eva bad hundens matte göra fotgåendet med blicken RAKT FRAM och så fort hunden varit tyst i minst 5 sek belöna honom med snabb ögonkontakt för att sedan fortsätta titta rakt fram igen. (Hela tiden i oavbrutet fotgående). När matte fått till några lyckade ögonbelöningar, så skulle hon vid nästa belöningstillfälle sätta sig ner och gosa med sin hund. När han lugnat sig och stod och tryckte sig mot sin klappande matte, fick de fortsätta fotgåendet och upprepa det hela. Detta var mycket effektivt!! Efter ca 30 min märktes en stor förbättring och den hunden var 6 1/2 år och hade gnällt undet nästan hela sitt träningsliv. Eva trodde att det kanske skulle ta ett halvår att komma tillrätta med problemet helt och hållet. Det kommer säkert att gå bra med den snabba förändringen på bara en kväll! Lycka till i fortsättningen!

Ja, det är inte lätt det här med hundar. Men förbaskat kul! Jag fick många bra tips och idag har vi varit ute och praktiserat några av dem med bra resultat. Målet är att få till ett lugnare fotgående och det känns som om vi är på väg dit.

Jaktträning hos Anita Norrblom

Igår var vi på en heldags jaktkurs hos Anita Norrblom. Vi var sex ekipage som var med, alla Agrosofenhundar. Vi hade mycket trevligt och roligt! Det var första gången jag var på kurs hos Anita och det var med spänning vi åkte dit, Ozzy och jag. Jag har hört så mycket gott och positivt om henne och jag blev inte besviken! Hon har en enorm kunskapsbank att gräva ur och ser varje hund som en individ och har träningsförslag anpassade därefter. Vi började med kontaktövningar, först utan störning och sedan med. Sedan blev det inkallning med störning. Störningen bestod i att Anita stod vid sidan av och lät och bollade med en dummy som hon sedan kastade. Hunden skulle sitta kvar hela tiden tills föraren visslade inkallningssignal och sedan komma utan att attraheras av dummyn. Det klarade Ozzy galant. Nästa övning bestod i att Anita gick ut och laddade ett litet område utan att lägga ut något. Sedan fick vi en och en ge ett frikommando för att se vad hunden hittade på. Jag vill minnas att alla hundar sprang till den del som Anita traskat runt i. När hunden nosat och letat en stund skulle vi vissla inkallning. Detta visade sig vara mycket svårare än med bara en kastad dummy som retning. Ozzy kom, efter viss tvekan... Måste övas! Vi övade och fick tips också vad det gäller jaktfot. Hunden ska ju kunna gå kvar i jaktfot oavsett vilken terräng man hamnar i. Övningen bestod i att gå ner genom en liten ravin med stockar och buskar, upp på andra sidan och tillbaka igen, hela tiden med hunden i fotposition. Vi det här laget så började Ozzy dock bli ganska trött i mössan, så vi hoppade över just den övningen, så att han skulle få vila lite i bilen. Jaktfot är något vi ändå måste börja öva ordentligt från grunden, så det tar vi hemma i lugn och ro.
Under lunchen pratade vi en del om de olika jaktprovstyperna och vad domaren egentligen tittar på. Anita är ju själv jaktprovsdomare sedan flera år tillbaka. Dagen avslutades med lite dirigeringsövningar anpassade för varje hund.
Tack alla som var med och tränade utan prestigetänkande! Det är ju som Anita säger - "man är på kurs för att träna och då är det bra om det går åt skogen". Och tack till Annika som ordnade denna kurs för oss.
Tack Anita! Vi kommer tillbaka.

/Agneta