Valpträff i underbar höstsol!

Nu har valpträffen gått av stapeln! Oj, vad roligt att få se nästan hela kullen tillsammans igen, nu när de blivit hela tre månader gamla. Jag behöver väl egentligen inte nämna att det var full fart från början till slut.
Vi började med att låta valparna pröva agilitytunnlar, vilket Ozzy till en början tyckte var lite suspekt. Han har sprungit mycket genom en tunnel vi har hemma i trädgården, men den här var av ett annat kraftigare material, så det ekade läskigt där inne. Men skam den som ger sig - efter ett tag sprang han både genom den vanliga tunneln och den med "släp".
Dagen till ära hade uppfödar-Annika tagit med sig några fåglar för att småttingarna skulle få lite viltkontakt och kanske "apportera" lite. Valparna fick en och en nosa och undersöka fåglarna. Även här var Ozzy lite avvaktande och tog god tid på sig. Han nosade och studsade lite fram och tillbaka ett tag innan han vågade provnafsa. När han väl hade bestämt sig för att den där saken med ludd på (fjädrar!) nog inte var så farlig ändå, tog han till allas glädje upp den i munnen. Ozzy släpade runt den döda fågeln i gräset och blev allt ivrigare. Efter ett tag upptäckte han också att det inte var så praktiskt att bära den i näbben utan bytte till ett bättre grepp. Han höll sig omkring oss och såg ganska stolt ut över sin "trofé" och husse och matte var minst lika stolta över sin lille Ozzy.
Efter att alla valparna arbetat flitigt med betyget MVG, fick de busa av sig och brottas ordentligt. För det är något valpar gärna gör - brottas!!
På vägen hem i bilen åt Ozzy upp resterna av lunchen och somnade sedan på en gång, trött men lycklig. Det blev ingen kvällspromenad den kvällen. Han orkade helt enkelt inte. Det blev faktiskt ingen riktig fart på honom förrän på eftermiddagen dagen efter.

Tack för en mycket trevlig dag alla ni som kunde vara med och TACK till våra uppfödare Annika och Helen. Ni är toppen!

Vila och miljöträning

Den gångna veckan har vi tagit det mycket lugnt. Vi har haft fullt upp med jobb och badrumsrenovering. Varför tar allt alltid längre tid än planerat? Nu är iallafall badrummet klart!
Ozzy blev lite försummad under lördagen när vi var tvugna att vara inne och vara rörmokaren behjälplig. Det visade sig med besked senare under kvällen! Ozzy gjorde ALLT för att försöka aktivera både sig själv och oss. Han for runt som en komplett galning och busade med både kökshanddukar, byxben och vad han nu kom åt. Vi kunde ju inte direkt klandra honom eftersom han inte fått tillräckligt med aktivering...
Igår tog vi dock igen lite av det. Vi började med en rastrunda i skogen, hela familjen. Lillhusse och lillmatte är mycket stolta över Ozzy som ni ser. Efter skogspromenaden fortsatte vi med miljöträning som bla. innefattade hästar. Gud va´STORA saker det där var då! såg Ozzy ut att tänka. Han var mycket skeptisk i början när han såg hästarna i hagen och stod still och spanade länge. Det var hopptävling i stallet i närheten av där vi bor, så vi fortsatte dit för att titta lite. Ozzy blev mycket beundrad av människor vi mötte. "Åh, vilken söt liten hund!" Känns det igen av er andra som ockå är lyckliga valpägare? Ozzy skötte sig utmärkt. Han satt still och tyst och tittade intresserat på hästarna som hoppade. På vägen hem vågade han sig lite närmare hagen och nästan nosa på en häst. Men lite läskigt var det fortfarande! Han kanske har lite självbevarelsedrift ändå, vi har ibland tvivlat...
Det finns nämligen tillfällen då han flänger runt och kastar sig utför vad som för honom måste vara regelrätta stup. Husse och matte har vid det här laget satt hjärtat i halsgropen mer än en gång. I skogen klättrar Ozzy gärna upp på stora stenar och stockar för att sedan helt enkelt "flyga" därifrån. Nog för att han är en "fågelhund", men han verkar ha missuppfattat det hela lite. Så Annika - det kanske borde ha följt med en burk Valium i valpköpet - till husse och matte alltså...

Rådjursklöv - vad är det för något?

Idag lät vi Ozzy pröva ett viltspår för första gången. Kanske lite tidigt tycker en del, men nyfikna som vi är så kunde vi inte låta bli. I morse fick han först nosa på klöven hemma på köksgolvet. Till en början var det s u p e r l ä s k i g t, tyckte Ozzy. Han trodde att klöven skulle hoppa på och anfalla honom närsom helst. Men vi lät det ta sin tid och med lite uppmuntran närmade han sig sakta men säkert och började nosa. När vi tinade och gjorde iordning blodet var han desto mera nyfiken!
När spåret var lagt och väntan var över gjorde Ozzy sina första trevande försök i viltspårandets ädla konst. Han tog god tid på sig vid spårstarten och ringade en stund, varpå han började spåra åt rätt håll. Han arbetade mycket lugnt och metodiskt och gick av spåret ibland, både åt vänster och höger för att vara riktigt säker. Efter ett tag stannade Ozzy, satte sig mitt i spåret och verkade fundera på vad allt detta skulle vara bra för. Han behövde mycket uppmuntran och stöd för att fullfölja, men han kom till slut ända fram och hittade klöven. Nu var det läskiga med klöven som bortblåst och den verkade vara det bästa som hänt honom på länge!!!
Dagens framsteg: Övervunnen klövrädsla!

Tiden går... och Ozzy kommer på inkallning!

Gud va´ tiden går fort! På måndag har vi haft Ozzy i tre veckor, men på något sätt så känns det som om vi alltid haft honom. Han är en cool kille som bara hänger med! Mycket social är han, i positiv mening. Han gillar allt och alla utan att för den skull ohämmat kasta sig över någon han inte känner. Men han hälsar glatt!
Vi försöker ta ett par svängar i skogen varje dag - det är superkul tycker Ozzy. Det finns pinnar, kottar, doft av andra hundar och doft av rådjur! Vi har inriktat oss väldigt mycket på att träna inkallning och det har gett resultat. Han kommer till 100% - även med viss störning. Om han står och nosar på någonting, avbryter han det han gör och kommer som ett skott. Det hade vi inte vågat drömma om för tre veckor sedan. Men visst, bakslag kommer. Så nu gäller det att fortsätta träna och med ännu mera störningsmoment.
Härnäst på programmet står viltspår. Vi tänkte han skulle få prova ett kort enkelt spår så vi får se hur han reagerar. Återkommer med resultatet...

Vår nya familjemedlem!

Det har nu gått två veckor sedan vi hämtade vår underbara Ozzy. Han är familjens andra hund och mycket efterlängad. Denna underbara lilla varelse som har så mycket liv i sig, så mycket GLÄDJE! Är det inte lite märkligt att man kan älska en liten dunboll från första sekund, trots sylvassa valptänder, kiss på golvet och störd nattsömn. Vi njuter av varje dag - helt ärligt!
Det ska bli spännande att se vad det blir av denna lilla kille...