söndag 19 oktober 2008

Lite söndagsträning

Idag har vi tränat tillsammans med Sofia och labben Tindra. Vi fick en jätteskön dag ute i höstsolen. Först la vi personspår och sedan hjälpte vi varandra med lydnaden på appellplanen. Ozzy var lite fundersam vid spåret eftersom han är mest van vid viltspår, men han fattade ganska snart. Det var nyttigt för Ozzy att få komma och träna lydnad i den nya miljö som en för honom okänd brukshundsklubb erbjuder på. Vi kommenderade varandra i olika moment och det gick hyfsat bra. Till en början hade Ozzy svårt att koncentrera sig med alla nya dofter, men efter några minuter hade han jobbat upp sig. Vi gjorde även platsliggning och den har aldrig gått så bra som idag! Visserligen gjorde jag det lite lättare för Ozzy genom att inte gå iväg så långt. Eftersom vi inte tränat det här så mycket vill jag ju att han ska få lyckas och förstå vad det handlar om. Men han låg faktiskt still och var tyst i fyra minuter innan vi avslutade det momentet. Det tar sig...!

fredag 17 oktober 2008

Apporteringsplanering

Vi har gjort lite nya bekantskaper i hundvärlden och har fått komma med i en liten grupp som har för avsikt att träffas och träna apportering med jämna mellanrum. Ska bli mycket roligt och nyttigt! Vi är ca 6 st och de flesta har apporterande fågelhundar, men vi ligger nog på lite olika nivåer, så tanken är att vi ska hjälpa och lära av varandra. Dessutom bor vi ganska nära varandra och det är ju skönt att slippa åka så långt varje gång man vill träna med någon. Det känns extra bra med tanke på att Ozzy behöver mycket passivitetsträning och det kan vi kanske få en hel del av nu. Skulle vilja starta på prov under nästa år...:-)

lördag 4 oktober 2008

Pang!

Idag har vi varit vid skjutbanan och haft lite skotträning. Ozzy har aldrig reagerat på plötsliga ljud med mer än en huvudvridning och liksom bara undrat "vem är det som för sådant oväsen"? Men träning är alltid bra. Eftersom jag inte vill att han ska ha några som helst förväntningar på ljudet, så ställde vi oss en bit därifrån och där stod vi. Ozzy var inte alls rädd, bara nyfiken till en början. Han var dock tyst och lugn. Sedan blev det tråkigt och då la han sig ner och tuggade lite på en kotte. Precis vad matte ville! Han han ska kunna ha tråkigt och ta det lugnt fast det smäller. Vi fortsätter nog med lite mer pang, pang nästa vecka...