Godkänd i anlagsklass!

Idag gick vi anlagsklass i viltspår och blev godkända!
Protokollet ser ut som följer:

Start och sträcka 1
Tar snabbt an spåret
Klarar utan tvekan

Vinkel 1
Klarar utan tvekan

Sträcka 2
Klarar utan tvekan

Vinkel 2
Klarar utan tvekan

Sträcka 3
Bloduppehåll
Klarar utan tvekan

Vinkel 3
Klarar utan tvekan

Sträcka 4
Klarar utan tvekan

Vinkel 4
Klarar utan tvekan

Sträcka 5
Klarar utan tvekan

Spårslut
Klarar utan tvekan

Erhållna poäng:
spårningsförmåga: 6 p., utmärkt
arbetstempo: 6 p., lämpligt

Tid: 12 min

Totalpoäng: 42/42

Allmänt omdöme:
Mycket spårnoggrann hund. Härligt ekipage. Lycka till i fortsättningen.

Domare:
Susanne Nordlander

Halvvägs in i provet trampar Ozzy in en gren i tassen, skriker till och stannar. Matte blir lite nervös, dels för att han ska ha gjort sig illa och dels för att han ska bli störd att detta, men han fortsätter. Straxt efter det trassar han in ena baktassen i spårlinan. Den ligger flera varv, så att jag blir tvungen att stanna honom för att få bort linan. Inte ens vid denna incident tappar han koncentrationen.

Kan man vara annat än nöjd efter detta? Nej, både husse och matte ser ut som två stolta tuppar i kväll. (Behöver jag tillägga att Ozzy fått en bit tårta ?)

/Agneta

Tillökning!

Herregud! Jag har ju glömt att meddela familjens tillökning! Jodå, famljen består numera även av, inte bara en, utan två kaniner. Välkommen lilla Pelle! Ozzy var såklart nyfiken till en början, men nu går det riktigt bra. Både Jocke och Pelle kan skutta runt (dock en i taget) på köksgolvet när Ozzy ligger där och vilar. Ozzy tycker att det är spännande och har någon enstaka gång kastat lystna blickar, men han rör dem inte. Vid de tillfällena har det räckt med att spänna ögonen i Ozzy, så går han genast och lägger sig igen. Han verkar fatta att kaninerna tillhör familjen. Men det är klart - instinkter är alltid instinkter... Det verkar dock gå bra. Bilder på de små liven kommer!

Slut på kursen...snyft!

Så var tävlingslydnadskursen till ända. Det har varit en kort och intensiv kursomgång som givit stora resultat. Igår när det var sista gången så fick vi som övning gå in en och en på den tänkta tävlingsplanen och göra fyra - fem moment som vi själva bestämde. Det hela videofilmades också till de flestas fasa! Vi valde momenten linförighet x2 (med och utan koppel), inkallning och hopp. Och jag blev så glad!! Ozzy gick bättre än någonsin med superfin kontakt och stor lyhördhet. Äntligen börjar han hitta rätt position i fotgåendet. Något långt fram fortfarande, men det känns ändå mycket bättre nu. Den sista tiden har vi inte hunnit träna så som jag hade tänkt mig, så jag var inställd på en smärre katastrof. Men ack vad jag bedrog mig! Jag har nu lärt mig att Ozzy är en sådan hund som behöver lite längre träningspauser emellanåt. Det är under den tiden som allting mognar och faller på plats.
När vi hade tränat och "tävlat" färdigt för dagen åkte vi till Katarinas fina kurslokal för att titta på varandra på film och fika. Vi fick jättegod tårta med texten "Vi ses på tävlingsbanan"! (Hm, verkar som om Katarina och Sandra har stora förväntningar på sina deltagare...)
Det är verkligen nyttigt att få se sig själv och de andra på film. Det är först då man förstår vad som är bra och vad som måste ändras. Men jag måste ändå få vara lite självgod, för det såg faktiskt rätt proffsigt ut på film och jag är stolt över både mig själv och Ozzy. Vi har kämpat mycket och äntligen börjar det ge ordentligt resultat. Jag har ju inte försökt mig på tävlingslydnad förut, men detta ger mersmak vill jag lova.

Lydnadskursen fortsätter

Söndagen ägnades till stor del åt lydnad. Vi var på kursen hos Katarina och Sandra och visade upp vad vi lärt oss. Det har gått framåt! Sakta, men säkert. Vissa saker sitter direkt och andra får vi kämpa lite med. Ozzy är en underbar hund! Det är aldrig tråkigt att träna med honom. Han är så oerhört positiv och vill så mycket. Det gäller för matte att hela tiden avväga belöningarna på rätt sätt. Ena stunden är det helt rätt med en vild lekbelöning och i nästa stund kan man sabba hela övningen om man ger något annat än en pytte-frolic. Ozzy är, som Katarina sa, "ingen lätt hund". Men duktig instruktör som hon är kommer hon alltid med förslag på lösningar när det känns som om inget fungerar. Jag fick beröm för att jag lyckas bra med timingen och kan hålla mig lugn och konsekvent trots Ozzys periodvisa glädjefnatt. Säga vad man vill om vårat lilla yrväder, men när han får jobba så koncentrerar han sig mycket bra, även i svårare miljöer. Flera som sett oss och varit med om liknande situationer säger att slutresultatet kommer att bli mycket bra. Tack för alla snälla och uppmuntrande ord! Fortsättning följer...

Spårträning

I kväll har vi varit och gått spår för vår tränare Lennart. Spåret var som i anlagsklassen och det hela gick alldeles utmärkt. Ozzy spårade som aldrig förr och hade det varit prov hade han klarat sig galant. Vi fick mycket beröm. Lennart tyckte att Ozzys spårvilja och arbetsförmåga var otroligt bra. Till och med tempot var bra. Så här ska det se ut! löd omdömet. Matte och husse är mycket stolta över sin lilla vilde.